Göteborgsposten – 30 september 1863, sida 1

Richard II och man tror att den kanske kan komma upp till nästa lördag eller följan de vecka. Hr Swartz skall spela Richard. Puritanerne af Bellini har gifvits ett pa gånger och gifves äfven i dag, men på inte ätt tillfredsställande. om man undantager MM Jchrens. Under kritik är hr Stenhammar åtminstone hvad spelet beträffar, men vårt stora tidningars musikreferenter hafva vid be dömande af hr Stenhammar tagit till så mjuk penna som möjligt. Artisten Wohlfahrts esterlemnade samling af oljemålningar, gravyrer, fotografier m m försilljes lördagen d. 10 Okt. N:o I bland oljemålningarne är Titian: Christi graflägg ning. 0m jag ej minns orätt, omtalade jag i ett bref för mången god dag sedan, att bland hans taflor skulle finnas en klenod af denne mästare. hatalogen upptager icke mindre än 743 nummer och af dessa följande arbeten af Wohlfahrt, alla i olja: lLiggande Bacchanter, Fruntimmer med tambour de basque, Pruntimmer i sällskap med en amorin; Fruntimmersporträtt med landskap; Blekingstlicka gående till kyrkan; Musicerande englar (3 medaljonger); hristus bärande korset (grävt i grått på guldbotten) m. H. ofullbordade. At aqvarellporträtter af honom förekomma: Skådespelerskan mell Hilda Andersson som Saga i tableau vivant (tablån gilvon på Humlegårdsteatern och arrangerad af Wi); Konstberiderskan Rosina Ethair5; Italienska sån: skan Rosina Pencor; Grefvinnan Frölich, född Schartau samt flera påbörjade porträtter. Hans samlingar äro särdeles rika och jag vågar i min tur fästa resp. konstvänners i Göteborg uppmärksamhet på denna auktion. ÅÄnnu har ej kapten Vegesack anländt, till stor ledsnad för hans många vänner, som beredt sig på något utomordentligt till hans mottagande. Med onsdagens och torsdagens ordinarie och snälltåg anländer det Göteborgska teatersällskapet för att i Göteborg blifva ståendeDå jag af helt naturlig anledning icke kan säga sällskapet välkommen, torde jag i stället utbedja mig att hos Göteborgs teaterälskande publik få rekommendera det nya sällskapet, med önskan att både publiken och sällskapet måtte blifva nöjde med hvarandra, så att den förra finner skäl att genom talrika besök upp9 muntra — gudnås så visst är det cj nog med handklappningarne blott — och det senare derigenom sporras till förnyade ansträngningar. Detta ligger i såväl publikens som artisternas intresse och på detta sätt blir teatern icke blott stående utan — hvad bättre är — beståndande. Walfrid.