Göteborgsposten – 30 september 1863, sida 1

— —0——776(—7—774A — —0—— På Hazlewood dröjde han längst, och der väckte un derrättelsen verklig och oblandad tillfrodsställelse. Laun ecclot Darrell arbetade i sin atelier och hörde derföre ick. nyheten. Enkan gladdes af tankan att kleanors giftermå tryggade hennes son mot den omedelbara faran att gift: sig med en fattig flicka, och Laura var uppriktigt glac öfver att snart få återse sin vin. — Jag fär väl snart komma till Tolldale, mr Monck ton? frågade hon. Jag längtar så mycket efter att få sc den kära Nelly igen! Men att hon har gift sig med er Jag har aldrig i min tid blifvit så förvånad. Ni måst vara gammal nog att vara hennes far. Hvad det är kuriöst Gilbert Monckton kände ingen synnerlig tacksamhes mot sin myndling för den utomordentliga uppriktigheten hennes anmirkningar, men han bjöd dock den unga flickar att tillbringa morgondagen hos Eleanor. — Jag kommer att vara i staden i morgon, sade han, och kanske kommer mrs Monckton då att leds på Tolldale — Mrs Monckton! ropade Laura, det är sannt, det är väl Nelly. Ja, det tviflar jag då icke på. Stackars Eleanor, som skall gå i den förvuxna fuktiga trädgården med de höga murarne rundt omkring och trädtopparne öfver murarne. Hvad hon måtte känna sig ensam. — Ensam. Jag kommer hem till middagen hvarenda dag. — Ja, klockan sju, och från frukosttiden till klockan sju, får den stackars Nell roa sig bist hon kan på egen hand. Men jag skall icke knota; jag är så förtjust öfver att hon bor nära mig.