Göteborgsposten – 30 september 1863, sida 1

sull eller dyster ut, förmodade hon att hans nedstämdhe härledde sig från affärer, med hvilka hon ej hade att göra Om han suckade, sökte hon orsaken till hans melankoli hans yrke. En tråkig testamentsfråga, en besvärlig process eller något som inträffat på det dammiga kontore hade förargat honom, och denna sak angick naturligtvis icke henne. Eleanor Monckton hade åtagit sig en onaturlig upp vift, hon hade öfvertagit en abnorm pligt, och hela hennes lif hade bildat sig efter denna oqvinliga föresats. Hor afsade sig en hustrus privilegier och lemnade hennes plig ter ouppfyllda, glömsk af allt utom af det olyckliga löfte, som hon oaflagt i sin första ursinniga sorg öfver sin faders död. Hon hade vistats mer än en vecka på Tolldale Priory och hon hade icke kommit ett steg längre fram på den väg, som hon med sådant förtviflans mod beslutat fullfölja Hon hade icke ännu sett Launcelot Darrell. Gilbert Monckton hade tillbragt dagen efter sin återkomst till Berkshire med att åka omkring i grannskapet och aflägga visiter hos de få personer med hvilka han uimgicks för att underrätta dem om sitt giftermål med den inga flicka, som nägra veckor förut varit hans myndlings källskapsdam. Naturligtvis erhöll han vänliga gratulationer och lyckönskningar af dem, som han meddelade denna hyhet, och naturligtvis började samma menniskor, som yckönskat honom, så snart han vändt dem ryggen, att mdra öfver hans dårskap och profetera att hans orimliga ch okloka äktenskap skulle ha alla möjliga dåliga följder.