Göteborgsposten – 28 september 1863, sida 2

Tonen mom osterrikiska pressen visar ätven retad och angifver tydligt, hurudan stämningen är derstädes och huru den känner sig olidligt tryckt af den ryske kolossens qväfningsförsök. Tidningen Presse, som förut vid kritiska til hllen visat sig ega de bästa försänkningar, yttrar i en artikel: Ej nöjd att med eld och svärd bekämpa upproret, konfiskera eller rentaf förstöra de deri deltagandes gods, har ryska r. under senaste tiden kommit på den, en Muraview värdiga tanken, att äfven beskatta den del af den egendomshafvande polska befolkningen, hvilken ej kan bevisas hafva haft någon del i upproret. Man utgår i Petersburg från den grundsatsen, att Polen måste så mycket som möjligt sätta den förlust, Ryssland lidit genom upproret, och har der beslutat utskrifva en kontribution i konungariket såväl som i de lorna polska provinserna. Efter allt hvad som förljudes angaende sättet för ondrifvande af denna skatt, har man här fästat mindre afseende vid att bestraffa deltagarne i upproret, än att pungslå de välmående klasserna på så mycket penningar som möjligt. Upprorets blotta undertryckande är icke tillrackligt för Ryssland, de polska provinsernas fullkomliga materiela ruin skall så mycket som möjligt fullända förstörelseverket. Det förfarande, man begagnar, är det enklaste i verlden. På de rika polska godsegarnes besittningar visar sig en civilkommissarie med 3 a 500 man soldater och förklarar, att egaren skall betala så och så många tusen rubler. Erlägges beloppet, drager kommissarien bort med hela sitt manskap; betalas icke, inqvarteras soldaterna på de ifrågavarande egendomarne och lefva derstådes på egarens bekostnad, tills skatten är betald. Sålunda infann sig kort tid sedan en rysk kommissarie med militär på furst Sangurzkos, medlem af österrikiska nerrehuset, gods. ursten eger förutom sina gods i Galizien egendomar i Volhynien. Ryska regeringen har på ofvan skildrade tvångssätt utkräft å dessa gods en summa af 40,000 rubler. En annan ledamot af österrikiska herrehuset, grefve Alfred Potocki, har såsom godsegare i Podolien måst skatta 50,000 rubel. Då hans godsförvaltare icke kunde genast utbetala detta belopp, vände de sig till grefven jelf i Wien, hvilken uppdrog åt bankirhuset Callier i — att ställa 50, 000 rubler till hans förvaltares sådana fakta upphör för petersburn det sista skenet af rättighet, att förbjuda andra kabinetters inblandning i dess förmenta inre angelägenheter. Makternas inblandning är under dylika omständigheter ej allenast en rättighet, utan rent af en pligt, en sjelfbevarelsepligt för en sådan grannstat som Österrike, hvilket träffas så tusendefaldigt af de ödesdigra förhållandena i Polen. Presser kunde gerna gått längre och sagt, att Ryssland utpressar all realisabel förmögenhet från polackarne, för att dymedelst berötva dem medel till upprorets underhåll. Pla nen är diaboliskt rysk. Uti en uppsats i parisertidningen Patrie läses: Eftersom det af polska nationen utgjutna blodet icke är tillräckligt för att i Rysslands ögon legitimera Polens rättigheter; eftersom de moskovitiska prokonsulerna vilja genom afrättningar och piskan pacifiera de revolterade provinserna, är Europa skyldigt vapen åt de polska insurgenterna. Det är skyldigt dem i sin egen heders årh i mensklighetens namn! Polens erkännande som krigförande makt är den utväg som erbjuder sig för Frankrikes, Englands och Österrikes regeringar. Genom detta erkännande inlösa de det moraliska löfte, som innehålles i de första diplomatiska underhandlingarne, på samma gång de rädda sin egen komjrvmetterade värdighet. Genom detta erkännande jemna de förhållandena i ett krig, hvilket hittills endast företett skådespelet af den hjeltemodiga förtviflan i kamp med den råa styrkan. Europa har emottagit de ryska svaren, hvilka kunna öfversättas sålunda: — Polens utödning! Det är nu Rysslands tur, att emottaga Europas : — Polens erkännande som krigförande makt! Polska nationalregeringen har ej hatt någon del i mordförsöket mot general Berg. De ryska soldaterna hafva etter detsamma ötverlemnat sig åt de vildaste excesser. Dagen efter attentatet häktades furst Thaddeus Lubomirski och grefve Stanislaus Zamoyski, son till grefve Adam, i Warschau. General Muraview har i Wilna Courrier lätit aftrycka en mängd artiklar ur de anseddaste europeiska tidningarne, hvilka äro riktade mot hans person, för att visa, huru djupt han föraktar den allmänna meningen inom Europa. Det vigtigaste för dagen är annars, att Preussen nu alsändt sitt svar på tyska furstekongressens kollektiva inbjudan att biträda dess beslut. Detsamma förkastar de i Frankfurt uppgiorda retormförslagen och uphställer som vilkor för en ny förbundsreform, att Preussen likställes med Osterrike, att båda parterna erhålla vetorätt och att en annan (liberalare?) organisation bestämmes tör de enskilda staternas förbundsretorm. Från Mexico meddelar Moniteur åter en del intressanta notiser. Det har bekrättat sig, att expresidenten Juarez varit i Washington, han befann sig ännu vid postens afgäng. rån Vera Uruz, d. 17 Aug., i San Luis Potosi, men hans anhängares antal minskades ständigt, och den ene höge militären efter den andre insann sig hos marskalk Forey i Mexico, ör att hylla den at Frankrike tillsätta regering. Den ogynsamma årstiden och de starka regnfallen göra det till en omöjlighet för marjelp, som han erhåller från åtskilliga distrikter, der Juarezs herravalde ännu upprätthälles; men så snart omständigheterna tillåta, skola de franska trupperna sätta sig i rörelse, för att skaffa den nya regeringen erkännande, och marskalken tror, att san med lätthet skall kunna utföra, hvad som ännu återstår att göra. För närvarande halia de franska trupp perna 70 städer, köpingar och byar mellan Vera Cruz och hutvudstaden Mexico besatta. pr SS Ag , a mw 1. skalk Forey att uppfylla de anmodanden at 9 6 Ås l