om vidare diplomat stt Man blundar icke längre för konsegvenserna — ordet krig ingår tillochmed i de försigtigaste organernas yttranden. Situationen är betydelsefullare än någonsin, ty Ryssland har genom sitt ötvermodiga språk frambragt en koncentrerad harm, hvars verkning kan, snarare än man förut velat tro, bli en allmän önskan, att man må slå till ju förr dess heldre, ju kraftigare desto bättre, för att så mycket möjligt är lokalisera den besarade kampen och göra undan den i hast, d. v. s. till så billigt pris som möjligt. Vi inskränka oss tillsvidare att citera de fö nämsta europeiska organernes senaste yttranden, bland hvilka len engelska pressens äro isynnerhet anmärkningsvärda. Times såger: Framför oss ligger nu den fullständ texten till de noter, som de trenne makterna afsändt till hofvet i Petersburg, och till det r a svaret å Storbritanniens och Frankrikes. Vi hafva äfven emottagit en analys af furst Gortschakoffs depesch till Wien och ega någon kännedom om det ot gynsamma intryck, som det utöfvadt i Frankrike och Österrike. Det är omöjligt, att genomläsa denna depe hvexling utan en djup känsla af mis räkning. Sällan hafva mera kra och värdiga framställningar gjorts till någon europeisk regering; aldrig har ka ske et) mera otillfredsställande och undvikande blifvit gifvet. Det kan ej sägas, att Ryssland fran början afslöjat all diskussion öfver polska frågan och pockat på sin rätt, att efter eget godtycke förfara mot sina motspänstiga undersåter. Det hade tvärtom af fri vilja uppträdt med ett utförligt försvar af dess egen politik och hade afgisvit en uttolkning af wienerföräragen, hvilken ej kunde tillåtas passera oanmärkt. Det hade icke dragit i betänkande, att beskylla främmande nationer, deribland England, Frankrike och Österrike, för medbrottslighet i det polska upproret, i det att det tillskref detsammas fruktansvärda karakter uteslutande det revolutionära partiets stämplingar i utlandet. Det hade bragt det derhän, att sätta å sido det praktiska andet af de sex punkterna, derigenom upptällandet af det allmänna påståendet, att kejsaren icke vore emot deras antagande, ehuru det dock vore nödvändigt, att Polens obetingade underkastelse föregick hvarje efterskrift. Det hade derföre fö förslaget om fientligheternas inställande och vägrat deltaga i en konferens mellan de åtta makterna (undertecknarne af wienerfördraget), medan det försökt skilja Österrike från dess förbindelser med Frankrike och England, genom att inbjuda det till en rådgörning töete-d-tete, i hvilken ingen annan makt utom Preus sen skulle få deltaga. Sådana argumenter och för slag fordrade ett omedelbart och emfatiskt svar, och Frankrike föreslog, att detta svar skulle antaga formen af en kollektiv note. Det är, tro vi, lyckligt, att denna väg ej inslogs, icke allenast derföre att den skulle ådragit England ansvar, som vi ej äro beredda utt påtaga oss, utan äfven emedao de rysk kens blottande troligen skulle då varit mindre fullständigt. Såsom det nu förhåller sig, hafva lord Russell, Drouyn de Lhuys och grefve Rechberg I kats att, hvardera från sin synpunkt, bemöta furst Sortschakoffs räsonnemang. Resultatet är en mäster lig och uttömmande öfverblick af Polens ställning gentemot Ryssland och Europa. Depeschern högeligen karakteristiska för deras författare, och slutet är detsamma i alla samt några andra sidor es hafva utkastats gemensamt, kunna dock många ljaktiga drag iakttagas. Den förnämsta styrkan i lord Russells note ligger uti hans begagnande af furst Gortschakoffs egna medgifvanden. Hr Drouyn de Lhuys är, såsom man kunde vänta sig, mera vältalig och behandlar ämnet vidlyftigt. Han söker med synnerlig kraft bestämma den polska rörelsens sannt nationela karakter och den verkligt europeiska karakten hos de frågor, som deraf uppstå. Grefve Rechberg vindicerar, med en hedervärd uppfattning af Osterrik ärskilda förhållande till Ryssland och vestmakterna, åt England och Frankrike rättighet att kritisera de åtgärder, Ryssland vidtagit i det förmenta utförandet af öfverenskommelser, hvilkas uttolkning det medgifver dem. Betydelsen af de något kort affattade ryska depescherna är för klar, att man skulle kunna missförstå d n. Svaret är ej blott icke ett steg framåt, utan äfven ett steg tillbaka. Efter det ryska regeringen frammanat ett utbyte af äsigter öfver dess förhållande och dervid blef underlägsen, gör hon nu en vänning och vill ej säga ett ord mera, för att icke råka i frestelse att bli arg. Den ryska regeringen åtaper sig emellertid det fulla ansvaret för sina handli emedan hon vet, att hon vunnit tid och att vintern zer emellan henne och utlandets intervention. De ett farligt spel, och det skall möjliven visa sig, att denna lätta diplomatiska triumf köpts för dyrt. Den omedelbara tidsvinsten kan synas som en gynsam omständighet för ryssarne: men om det lyckas polackarne att hålla sig ytterl månader skall tiden arbeta för polackarne; sy icke en känsla, som förslöas derigenom att föremålet för denna alltjemt lider och Europa skall svårligen nästa vår vara så fredligt stämdt som denna höst. Tillsdess är den moraliska blockad, som Ryssland skall vara underka stadt, så länge det fortfar med att förtrycka Polen, ingalunda likgiltig för en stor nation. Morning Post anser sig öfvertygad om, att Ryssland blott sökte vinna tid, då det ingick på de diplomatiska förhandlin irne, men ser i upprorets fortvaro, oaktadt Ryssl: ofantliga ansträngningar, ett bevis på, att denna vinst af tid icke skall gagna Ryssland och att det polska folket enstämmigt beslutat störta ryssarnes herravälde. För att ädagalägga Polens rätt, behötver man icke åberopa sig på wienerfördragen, utan endast hänvis ill det emot mensklighetens och det nuvarande civiliserade århundradets fordringar strilande ryska regeringssystemet. Men Ry land kan vara försäkradt om, att straffets dag skall komma förr eller senare. Denna dag iu kanske ännu aflägsen, men man kan betvifla ut den är så langt aflägsen, som ryska rege ringen tyckes tro i stoltheten öfver sin nuva rande makt. Lord Russells organ Daily Nevs ytt rar sig på samma sätt oc h illägge er följande DN DD and a an 8