Göteborgsposten – 26 september 1863, sida 1

Veckokrönika. Krönikeskrifvaren räknar sin vecka från den ena lördagsmorgonen till den andra. Följaktligen kommer den eldsvåda som timade i lördags kl. straxt före 2 på morgonen inom denna veckas forum. Men hvad kan väl vara om den saken vidare att säga? torde måhända frågas, och sannt är att i sjelfva verket ingenting är att derom tillägga : vederbörligt polisförhör rörande eldens uppkomst har na turligtvis hållits, poliskammaren har naturligtvis förklarat Åomständigheterna ej kunna töranleda till någon vidare åtgärd — allt är således på klar fot, eldsvådan är redan glömd och vi borde kanske äfven låta dess aska hvila i ro. Men en omständighet förtjenar dock påpekas, hvilken gifvor denna eldsvåda en viss betydelse. Det har ju blifvit en sed i våra dagar att fira femtio-, hundraäriga 0. s. v. minnesfester, de må nu vara af glad eller sorglig beskaffenhet, och såsom en sådan femtioårig minnessest för vårt samhälle kan denna eldsvåda anses. Det är väl under vanliga omständigheter endast då dylika festligheter äro af glad natur, man anlitar det element som fått namnet elden, för att i form af fyrverkeri, glädjeeldar eller dylikt bidraga till att höja festligheteas glans; dock ingen regel utan undantag och detta kan ju om man vill räknas såsom ett undantagsfall. Den 19 Septemb. år 1813, således på dagen jemt 50 år sedan nu ifrågavarande eldsvåda, utbröt nemligen eld på morgonen — det var då en söndag och den dagen lefver säkerligen i friskt minne hos många af vår stads äldre innevånare — i ett trähus vid Kronhusgatan