Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 2

Maurice de Crespignys död upptäcka och angifva Launcelot Darrells bedrägeri. ÄArrangemanger skulle göras och en utstyrsel anskaffas. Denna blef mycket enkel och tycktes ha varit mera passande för en flicka, som skulle gifta sig med en prestadjunkt, som hade sjutio pund sterling om året, än för en dame, som skulle bli fru på Tolldale Priory. Eleanor intresserade sig icke för de täcka för en ung flicka passande kladningar af ljusa fina färger, utan af enkelt och billigt tyg, som signoran valde åt sin protäge Ett kontrakt skulle äfven skrifvas, ty Gibert Monckton ville nödvändigt visa sig lika frikostig mot sin fästmö som han skulle visat sig mot en dame ur de högre klasserna, hvars förnäme far köpslagit och diplomatiserat för hennes bästa. Men Eleanor Vane var lika likgiltig i fråga om kontraktet som i fråga om utstyrseln och kunde knappt lrra att förstå det hon från och med bröllopsdagen skulle bli ägarinna af en liten landtegen om renderande trehundra pund årlingen. En gång, och blott den enda gången tackade hon Gilbert Monckton för hans ädelmod, och det var, när hon för första gången begrep att hon genom dessa trehundra pund om året, hvilka hon frågat så litet efter, skulle kunna försätta Eliza Picirillo i en oberoendce ställning. — Kära signora, ropade hon, sedan jag blifvit gift skall ni upphöra att arbeta. Hvad ni är god, mr Monckton, som ger mig dessa penningar? tillade hon med ögonen fyllda af tårar; jag skall försöka göra mig förtjent af er godhet; det kan jag lofva er.