Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 1

—62,,—76— ———— DC. hansom-cabarnes klassiska konturer och alla andra för trakten egendomliga ting med ett unsigte så strålande af förtjusning och belätenhet, att den, som sett på haus ansigte utan att se utsigten, kunnat tro att den neapolitanska viken låg i purpurglans nedför det öppna fönstret i miss Vanes förmak. Signora Picirillo hemkom efter dagens arbete och fann juristen så försänkt i tankar, men han förstod genast hvem hon var och helsade henne med en hjertlighet, som mycket förvånade henne. När mr Monckton förklarade förhållaandet för signoran, smög Eleanor Vane ut ur rummet. Hon var endast alltför belåten med att få atlägsna sig från den man, med hvilken hon så plötsligt förbundit sig. Hon gick till spegeln för att stryka håret bort från den heta pannan och kastade sig derefter öfverväldigad af sin sinnesrörelse och ur stånd att tänka, på sin sing. — Jag skulle nästan ha lust att ligga här för alltid, tänkte hon, det förekommer mig så fridfullt att ligga stilla utan att tänka. Hennes ungdomskraft hade tappert burit de bördor, som hon tagit på sig, men nu tycktes den svigta och hon föll i en tung drömlös sömn — den välgörande och uppfriskande sömn, hvarigenom naturen får ersättning för öfverståndna lidanden. Gilbert Monckton berättade sin historia kort och enkelt. Han behöfde ej tala mycket om sig sjelf, ty Eleanor hade ofta talat om honom för signoran i sina bref och under ferierna i the Pilasters.