Göteborgsposten – 22 september 1863, sida 1

högst på å jorden, och som tyckts mest fjerran från henne, erbjöds åt henne. Hon kunde komma tillbaka till Hazlewood. Hon kunde återvända dit som Gilbert Moncktons hustru. Hon uppehöll sig ej med funderingar öfver huru mycket detta innefattade. Det låg i hennes lynne att låta leda sig af ögonblickets ingifvelse och ej af något annat, och hon hade icke ännu lärt att underkasta sig en bättre ledning. Hon kunde återkomma till Hazlewood. Hon skullle vilja ha återvändt dit som kökspiga, om detta varit möjligt, och hon var redo att återvända dit som Gilbert Moncktons maka. — Mina böner ha blifvit hörda, tänkte hon. Mina böner ha blifvit hörda. Försynen vill sätta mig i stånd att hålla mitt löfte. Försynen vill föra mig ansigte mot ansigte med denne man. Eleanor Vane stod med händerna omslutande stolryggen, tänkande på detta och seende rakt framför sig utan att veta det juristens allvarliga ögon voro fästade på henne medan han med återhållen andedrägt väntade att få höra hennes beslut. — Eleanor, ropade han bedjande, Eleanor, jag har en gång blifvit bedragen, låt mig ej ännu en gång gäckas af en qvinna nu då mitt hår börjat bli gråsprängdt. Jag älskar dig, dyra Eleanor. Jag kan skaffa dig en trygg och oberoende samhällsställning, men jag erbjuder dig ej en förmögenhet eller en rang, som kunna fresta en ärelysten qvinna. Lek för Guds skull ej med mig. Blif min hustru, om du älskar mig nu, eller om du hoppas att