Göteborgsposten – 19 september 1863, sida 1

tare praktväxter, hvilka väl till en del äro för Göteborgare bekanta från Trädgårdsföreningen, men som här blifvit ordnade i en mycket vacker ensemble. Två trappor upp i det af tre våningar bestående magasinet fann man först ett stort bord, på hvilket voro ordnade en mängd olika släåjdalster — borstar från Uddevalla af hr Fagerbergs fabrik, garn, konstgjorda blommor, lokträ, piskor, virkade saker 0. s. v. Det mesta af detta var förfärdigadt af allmoge och vittnade om en högt drifven konstskicklighet. Detsamma var förhållandet med på väg garne å båda sidor om bordet upphängda väfnader och täcken. Arbetet i dessa senare var till en del ovanligt och i allmänhet godt, men de saknade smak i mönstren. Främre delen af loftet var upptagen af hr Lund-Leibergs exposition. Taket och v garne hade blifvit klädda med grönt. För öfrigt upptogs platsen at mycket smakfullt anordnade blomsterbord och blomsterställningar. Prisdomrarnes arbeten fortgingo hela tiden efter profplöjningen. Omkring kl. halt ett börjades prisutdelningen, för hvilken vi nedanföre redogöra. Det märkligaste vid denna var att första priset såväl för hingst som bagge togs af bönder, något som bevisar glädjande framsteg i boskapsoch hästskötsel bland de mindre jordbrukarne. Bland anmärkningsvärda pristagare befann sig äfven en 86årig gumma, Christina Forsström, för ullspånad. Expositionen gynnades alltjemt af vackert väder. Kn stor mängd folk, allmoge och ståndspersoner, var församlad. För den som ej sörstod sig på plogar, ej intresserade sig för tröskverk och saknade håg för botaniska eller industriela betraktelser, fanns vid denna folkfest — ty så kan den kallas — något annat som ej kunde törfela att väcka intresse. Det var de många vackra anletena bland damerna. Bohus har fallit, Kongelf är ej mera vestkustens rikaste handelsstad och dock eger det ännu makt — den ligger i Kungelfsflickornas klara ögon — och dock är det ännu rikt — rikt på hrtjusande unga mer. Efter prisutdelningens slut uppträdde hr atsrådet m. m. Fåhreus och lyckönskade i främsta rummet de prisbelönta, men äfven det allmänna, då pristagarnes föredömen ej kunna annat än ytterligare väcka hågen för framsteg vå den bana som blifvit beträdd. Expositionen var nu afslutad och man begaf sig äter till staden, lemnande Kastellården och den gistfrie värden derstädes, hr öjtn. Kilman. Omkring kl. half fyra nedsatte man sig i Kongelt till en, för att begagna det häfdavunna och här fullkomligt sanna uttrycket, högst animerad middag. — Statsrådet Fåhrmus föresloff skålen för konungen, landtbrukets uppyste beskyddare och den trognaste värnaren af sitt folks frihot. — Borgmästare Rohdin öreslog en skål för Rikets Ständer, hvarvid mag. Hedlund tillade, att han drack för de näst sista gången sammanträdande Rikets Ständer, ett uttryck som väckte högljudd munterhet och stort bifall. — Borgm. Rhodin attryckte vidare mötets förbindelse till statsrådet Pähricus och önskade att han ännu i många år måtte till gagn för Hush. sällskapet förblifva dess ordförande. Hr statsrådet svarade härpå, med en antydan på sin ålder, att om han längre skulle sortsara som sällskapets ordförande, skulle han bli en gengångare. Detia uppväckte varma protester at alla de närvarande, och hr statsrådets skål dracks mud entusiasm. Ytterligare föreslogs en skål af rådman Pettersson för länets förvaltningsutskott, af borgmästare Rhodin för öfverste Nauckhoff, af statsrådet Fåhrazus för mötets bestyrelse och särskildt den gästtrie värden på Kastellgården, löjtnant Rilman. Öfverste Nauckhoff tackade för den honom egnade skålen, hvarefter hr statsrådet egnade borgmästare Rhodin en skål. Middagen var härmed slut, och efter intaget kaffe afreste Göteborgarne med Långedrag, medförande många angenäma minnen.