Göteborgsposten – 19 september 1863, sida 1

a mäste rusa ned pi ten sör att genom Nordre elf medfölja till Kastellgården. Det var nemligen här, platsen der det gamla Kongelt legat, som landtbr uksmötets senaste del försiggick. De bland deltagarne i landtbruksmötet som under natten gästat kongelf hade under tiden årnjutit den lijortligaste gästfrihet. De förenade sig nu med dem från Göteborg kommande och stego ombord påLångedragr, som förde oss alla vidare. De större och mindre hvita husen lägo så mjukt inbäudade i de af en klar höstsol besträlade grönskande trädgärdarne; här och der prydde flaggor taken; i bakgrunden lägo de branta bergen, uppför hvilka hela tägordningar al djerfva buskväxter klättrade: taflan var på en gång fridfull och liflig — den var med ett ord sörtjusande. Landet blef senare slackt och fult. EUfter en kort färd anlände vi till Kastellgården och lade till vid en brygga, måhända belägen just der, hvarest Kongelis tulloch packhusbyggnad fordom läg. Utanför ett magasin vid stranden såg man en mängd landtbruksredskap, hvilka antydde att atminstone en del af expositionen här var förlagd. Referenten för sin del gick dock vidare under de gamla lummiga trad som omgifva åbyggnaderna på Kastellgarden, för att bese expositionen at kreatur, hvilken vid ett landtbruksmöte brukar vara den vigtigaste. Under vägen passerades en gammal stenlagd gata, en reminiscens från det gamla Kongell. Något till venster om ladugårdarne var på ett wide kreatursexpositionen arrangerad. U Det var i denna klassiska nejd — om för öfrigt våra historici som påstå sådant icke taga tel — som fordom konungarne Inge at Sverige, Magnus Barfod at Norge och Erik Ejegod al Danmark möttes. Det var då ett allmänt tal att män at kungligare skapnad icke blifvit sedde. Inge var reslig och hade det manligaste utseendet, konung Magnus var den raskaste och hurtigaste, men konung Erik var den skönaste; alle emellertid sköne, reslige och vördnadsbjudande gestalter. Margareta Fridkulla fanns ätven der. — För den som är älskare af historiska jemtörelser, kan det vara kuriöst nog att tänka sig tjurarne, som nu blivit hittorda, såsom representanter af konung Inge — den starke och manlige : de kunde också blott styras genom ringar i näsan — baggarne sasom representerande norske konungen Bartod och de vackra eldiga hingstarne föreställande konung Erik Ejegod. Och älven Inges syster, Margareta, hade en hel mängd stallforetraderskor, präktiga kor med rika löften om så och så många kannor mjölk om dagen och med sridsälla blickar som, ofter hvad Sehlstedt påstår, mången fröken skulle afundas dem. Relferenten är ej nog förmäten att falla omdömen om de exponerade djurens värde. De tilldelade priserna afgitva ett säkrare utlatande derom, än han skulle kunna göra. På summa sätt förhaller det sig med protplöjningen. Poeterna tala nog om fåror men bry sig litet om huruvida dessa äro plöjda al ersarna plojare och med skotska plogar eller icke. Tiden, som visst är ötvad, plöjer ock sina fåror, och man känner dem, men vi tvifla på att de finna nåd inför en agronoms ögon. Vi ha således inga precedenser att halla oss vid, afstå från bedömandet af prosplöjningen och låta i detta som öfriga fall prisdomrarnes utlåtanden vara de riktiga, såsom de ock helt säkert äro. Vända vi tillbaka, se vi först i en lada på höger hand tvenne tröskverk af Mariebergs tabrik vid Landskrona, båda anlagda på utt vara portativa och intaga mindre rum än den gamla tidens. Ett annat efter samma plan at Keillers fabrik finnes å en loge till venster. Detta senare kunde, tilltölje deraf att det genom oriktig profkörning gått sönder, icke deltaga i täflingen. Går man vidare förbi Corps-de-logiet titlllbaka nedåt sjön finner man på planen utanför byggnaden en mast upprest, trån hvilken på spända streck nedhänga en brokig samling sstaggor, hvilka gitva en lysande anblick. Nere i det första nämnda magasinet finner man, utom de förut omtalta landtbruksredskaper utanför, hela nedra våningen uppfylld af dylika — skörde, slätteroch mjölkningsmaskiner icke förglömmandes. Nästan uteslutande äro de af hir Keiller C:s fabrik. — Utanför ha vi dock sett — vi hade så när förgätit det en sädesharpa (som vann priset), tförfärdiIgad af en med mekanisk fallenhet begåfvad :torpare under Ströms herregärd, en bikupa tjefter. Dzierzons metod en förbättring af en isapparat ä la Marino, o. s. v. l I andra våningen af magasinet finner man t närmast trappan bränntorf at hr Dyrsens till Tverkning på Claestorp samt rotsrukter. Längre ; fram till venster potatis och frukt från hr Liepes etablissement, till höger trädgårdsalster från hr Åkerlind på Eldsbo och längst fram en 3 I praktfull dekoration af hr Löwegren från Gö e teborgs trädgårdsförening. Denna består till t större delen af palmväxter och andra sällsyn