Göteborgsposten – 18 september 1863, sida 2

göra föreställningar och uppmana den läkare, hvars knif redan är i verksamhet, med hotelser att afstå srån sitt förehafvande. Vi vilja ej förnya protesten, men vi måste dock anmärka, avt de, som företaga en sådan inblandning, pålägga sig det drygaste ansvar. Civiliserade nationer äro visserligen berättigade, att prostestera emot de grymheter, som ryssarne antingen föra i skölden eller redan hafva utöfvat. Men om vestmakterna under inga omständigheter vilja gå längre än till en protest, och om de äro fast beslutna, att icke skrida in med vapenmakt, är det deras pligt, att genast gifva polackarne del af detta beslut. England har för sin del gjort det. Vi hafva förklarat, att vi utan anlitande af krigiska medel vilja uppbjuda hela vårt inflytande, för att förmå kejsaren af Ryssland till att behandla Polen med rättvisa, mensklighet och ädelmod, men våra ministrar hafva äfvenledes så tydligt som möjligt uttalat, att de under inga omständigheter vilja störta England i ett krig, för att uppnå resultater, hvilka äro osäkra, oupphinneliga och farliga. Vi hoppas, att de andra makterna skola gå lika öppet till väga. Det är tillochmed vida grymmare, att vidmakthålla osäkra förhoppningar hos polackarne, än att två sina händer i oskuld och förklara, att Ryssland kan afgöra saken så som det behagar. Detta handli itt skulle åtminstone straxt göra slut på hopp om en intervention och aflägsna det väsentligaste skälet till att den nuvarande blodsutgjutelsen fortfar. Såframt vestmakterna icke sjelfva framkalla ott atgörande med vapenmakt, hafva de intet annat att göra, än att öfverlåta till ryssarne, att söka få bugt med upproret, och inskränka sina sträfvanden till protester emot kränkningen af hederns och mensklighetens lagar. Kort sagdt, om Europa icke är redo att föra krig för Polens återupprättande, gör det klokast i att så hastigt som möjligt bibringa polackarne den öfvertygelse, att de ej kunna vänta sig något materielt bistånd. Den hjeltemodige polske härföraren Lelewels död är nu utom allt tvifvel. Efter att d. 3 vid Terespol, nära galiziska gränsen, der han tillfogade en rysk trupp ett ej obetydligt nederlag, hafva förenat sig med Cwiek, drog han öfver Gorajeck och Turobin mot Otrocz. der han förblef stående d. 6:te. Snart signalerade vedetterna kosackernas annalkande, hvilka Lelevel ville afvårja med sitt kavalleri. Men samtidigt visade sig ryska infanteriet, hvilket bestod af 20 rotar med 6 kanoner. Lelevels afdelning drog sig nu in i skogen, men redan efter en half timmes kamp togs skogen af ryssarne, hvilka der uppställde sina kanoner. Det polska infanteriet trängdes ut på fältet, der det formerade sig med kavalleriet, hvarefter en ny kamp uppstod. Vid det andra anfallet föll Lelevel, dödligt träffad at en kula, och dog. Zakrzewski ötvertog nu befilet öfver kavalleriet och öfverste Grodriusko ötver infanteriet. Då Lelevels död blef bekant, grepos de kämpandes leder af en allmän förstämning, hvilken föranledde infanteriets reträtt. Ryssarne gjorde många fångar och bemäktigade sig en del af ammunitionen. Förlusten är dock i allmänhet ej betydlig, emedan striden varade blott helt kort. Utom Lelowel hafva äfven stabschesen Walisz, ryttmästaren Bolba jemte flera andra polska ossicerare blifvit på platsen. En från kåren afskuren afdelning drog mot Lublin. Men denna förlust har så föga nedslaglt polackarnes mod, att just nu tvenne stora expeditioner äro i verket. Den första skall utgå trån Galizien, under befäl af den bekante Jezioranski, hvilken för kort tid sedan rymde ur österrikiska fängelset i Lemberg. Entusiasmen hos Jezioranskis folk säges vara obeskriflig. Den andra expeditionen skall vara värtvad i England och ämnar öfver Preussen begifva sig till Polen. Uti fäktningen vid Terespol, der Lelevel besegrade ryssarne, föll å polackarnes sida ötverste Nyari, en ungersk grefve som före 1848 stod i österrikisk tjenst, uti Honoeds leder deltog i ungerska fälttåget, senare stred under sardinske general Lamarmora mot ryssarne vid Sebastopol, under Langiewicz tog verksam del i alla strider och senare ställde sig under Lelevels befl. Polackarnes plan för vinterfälttåget är, att då afskära ryssarne all tilltörsel, och de