Göteborgsposten – 18 september 1863, sida 1

gen al en KO. IIHaJITCmJÖI nanst nårande; mjölet al trindsäd mest. Kyrkoherde AImen framhöll att fordringen förselas om ej gödseln tillvara s. Man bör derföre buddla gödselstaden, inköra jord och anlägga gödselbrunn. i Löjtnant Hilman anmärkte dervid att man i brunnen måste ha en pump; denna fryser till. Bästa sättet derföre att ha breda och fullt täta rännor, i hvilka lägges halm, och som blot: behöfva rengöras en gång om dagen. Kyrkoherde Älmen anmärkte att pumpen kan flyttas in emellan det han begagnas. Strö är bra, men man har ofta ondt derom. OÖfverskottet som ej uppsuges flyter bort. Ötverste Nauckhoff omnämnde den af prof Arrhenius begagnade metoden med öppna ladugårdar, i hvilka kreaturen gingo på kättar. Derigenom tillvaratogs gödseln på bästa sätt. Länsagronomen Brattberg förordade att begagna täta golf, jordstro eller halm samt gödselbrunnar och pump att tillvarataga det ändock utflytande gödselvattnet. Kättar äro skadliga för kreaturen, enär dessa ej rengöras mer än på sin höjd hvarje vecka. Intendenten Malm beskref ladugårdar som han sett i Finland. Under dessa hade funnits gödselkällare, i hvilka gödseln blandades med utantör risslad dyjord. Hr Evers ansåg gödselbrunnar såsom lämpligast. Skulle gödselvattnet frysa, kan man hugga upp isen och föra den ut på de komposter som man borde ha ute på markerna. Vid första vackra dag skulle isen smälta och insugas i komposten. j Hr Brattbery hade flera års ersarenhet al nyttan af gödselbrunnar. Genom pumpning hindrar man gödseln att brinna tillsammans, Mun behöfver ej skydda gödselstaden genom tak, ty ensamt det regn som faller på sjelfva stacken skadar ej. Såsom beslut antogs löjtnant Kilmans förslag att man skulle ha täta, breda rännor och genom strö uppsamla den flytande gödseln. 1 Er Rev 1 — — Tionde frågan. . Uuru kan latrinspillning bäst tillgodogöras för jordbruket ? Mag. Hedlund. Latrinspillningen kan på flera lätta sätt tillgodogöras. Den sätt hvarpå den samlas i städerna är ytterst vigtigt. I England har man kommit till det resultat, att om man skulle forgå på den bana man i detta afscende derstädes följt, skulle det i ha landets utarmande till följd. Man hade dock nu kommit in på en bättre väg. Hr Ivar Kylberg hade uppfunit en god metod att tillverka pudrett, bestaende deri att spillningen uppblandades med kalk, sågspån och sand. Dessa anläggningar börja nu bli myc vanliga i Vestergötland och Wermland. Äfven i Gö-l. teborg har man börjat dermed, men framgången deraf beror på om landtbrukarne omfatta saken med intresse. IIr hrallberg framställde principen för pudrettla brikationen. Man kan för densamma äfven begagnaå stenkolsstybb. Sagspan, gips och träaska äro äfven bra, ty i och för sig gifva de goda godningsämnen. Til ötverläggning företogs derefter: Första frågan: Då den väsendtligaste orsaken till skogsforödelsen i vårt land torde böra sökas i den slandi(Qva afoerkningen till ved, hvilken icke kan före(kommas, utan att ett annat, i användbarhet och billihhet jemförligt, brännmaterial astadkomimes, och då bränntorfven tvifvelsutan är ett sådant; så fragas: hvilka åtgärder böra vidtagas för att väcka intresset och apekulattonen för en andamålsenlig torfberedning. Till en början upplästes af hr ordtoranden en från hr Dyrsen på Glacstorp inkommen skritt, beskrifrvande den af honom på egendomen Claestorp bedrifna bränntorssberedning. Ölverste Naucklioss, som i nämnde beskrifning trodde. sig finna att metoden vore motsatt mot hr Hassclgrens på Radanefors, hvilken tal. ansåg såsom den i afseende på bränutorfsberedning troligen erfarnaste personen il! landet, fruktade att metoden ej vore tillförlitlig. Hr Löfman sade Hasselgrenska metoden ersordra större kapitaler. Ä Efter åtskillig diskussion och då man cj på stället kunde afgöra saken, beslöts att man åt sakkunnig person skulle öfverlemna väljandet af den bästa metoden för bränntorssbereduing, hvilken sedan skulle införas i länet. Med första punkten sammanslogs den andra, rörande bästa och billigaste beredningssätt af tortven, och öfverlemnades det åt ett t kommande möte att bestämma denna. Tredje frågan: Huru böra bränslebesparande apislar ända-l, målsenligast inrättas och hvarigenom kan ett allmännare bruk af desamma åstadkommas? Intendenten Malm. Skogstörödelsen beror ofta på eldstäderna. Sasom bevis härpå omnämnde tal. a det besked han en gång vid norska gränsen fått afÄ en bonde, som han tillfrågade angaende den qvantitet han och hans familj, bestaende af 10 personer, förbrukade. Svaret var: 50 samnar om året! På grund IH i I af denna uppgift och på en ungefärlig beräkning af den ved som atgår i Göteborg, slöt tal., att då med de eldstäder som bland den sattigare befolkningen begagnas, d millioner samnar ved atgär, skulle i stället blott 333,000 samnar ha behöft atga, om eldstådernaJl varit lika bra som i Göteborg, således atgar på landet femton gånger mera än nödvändigt. 0 Löjtnant hilman omnämnde att han ät samtliga s. sina arbetare skaffat billiga besparingsspislar från Fredrikshald. Både han och arbetarne voro mycket belåtna med desamma, och besparingen a ömse sidor)! mycket stor. Då man här ej kunde uppställa annat än en önskan, beslöts till IIush.-Sällsk. framställa en sådan om att våra jernfabrikanter måtte genom sällskapets åtgärder förmås tillverka dylika billiga spislar. Härmed atslutades mötets diskussioner. På eftermiddagen skulle val till prisdomare vid expositionen ske. 5 Den gemensamma middag, som mötetssa ledamöter infoga vanimerad. Af!lII rans