Göteborgsposten – 16 september 1863, sida 2

skulle fördöma honom, måste komma från hans egna läppar. Ett tillfälligt yttrande kunde blifva för henne en ledning till det förflutnas hemlighet. Men för att vinna denna ledning maste hon förtroligt umgås med den man hon misstänkte. I hvardagslifvets sorglösa förtrolighet, i sumvarons otvungna fribet kunde hundrade möjligheter inrätta, som aldrig skulle förekomma så länge IIazlewoods portar voro slutna för henne. En annan möjlighet fanns dock. Launcelot Darrell hade friat till henne. Om än hans kärlek ej vore stark nog att uthärda tidens nötning, så måste den åtminstone för ögonblicket vara verklig. En rad från henne skulle helt visst föra honom till henne. Hon skulle kunna narra honom genom att latsa besvara hans böjelse, och under en uppkommen förtrolighet skulle hon kunna göra upptäckter. Nej, icke för något pris i verlden — icke ens för sin aflidge faders skull kunde hon handla så i strid mot den qvinliga hederskänslan. — Richard hade rätt, tänkte hon, då hon uppgaf denna tanka med en förödmjukande känsla af sin egen laghet att cos för ett ögonblick ha hyst den. Han hade rätt. Hvilken vanära och förnedring måste jag ej underkasta mig, innan jag kan uppfylla mitt löfte! Och hon måste återvända till Hazlewood för att kunna hålla sitt löfte. Till denna punkt återkom hon alltid. Men var det möjligt för henne att återfå sin förra plats i mrs Darrells hus? Skulle icke mrs Darrell söka hålla henne