Göteborgsposten – 16 september 1863, sida 2

Signora Picirillos skarpsinnighet var kanske förslöac af det mödosamma arbete, hon under ett halft dussin tim. mar förehaft med clever ute i staden; och da Eleanor giel omkring i rummet för att ordna töbordet och servera te trodde den goda musiklärarinnan fullkomligt på heunc: latsade ltlighet. När bordet sar afröjdt och Richard gat att röka sin korta sjöskumspipa blaud den fuktiga halmer och de skröpliga hyrvagnarne på promenaden framför the Pilasters, satte Eleanor sig ned och ötvade sig på pianot Hennes fingrar flögo öfver tangenterna i tusende harmonisk: vexlingar, men hennes själ, som alltid upptogs af en och samme ide, rutvade öfver den mörka hämndplan, som hor up; gjort. — Hända hvad som hända vill, tänkte hon den ent gången etter den andra, skall jag till hvad pris som hels utervända till Hazlewood. JNIV. Den enda möjligheten. Eleanor Vane lag vaken större delen af den natt, son följde på hennes samtal med skeppsmäklaren. Hon lä vaken och sökte uppgöra en plan att atervanda till Haz lewood. Den upptäckt hon skulle göra, det bestämda be vis på Launcelot Darrells brottslighet, hon ville skaffa sig kunde ernås endast under ett langvarigt och tåligt akt gifvande på den unge mannen sjelf. Det vittnesbörd, son