Göteborgsposten – 16 september 1863, sida 1

————— Af?— —— — kunna vi veta om han ej sökte egga den stackars gubben till hans sista förtviflade handling? Huru kunna vi veta om han ej anstiftat dessa spelförluster i akt och mening ut skaffa sin onkels vän ur vägen? 0 Gud! — om jag kunde tro det, Richard! — Flickan steg upp i plötslig sinnesrörelse med knutna händer och flammande ögon. — Om jag kunde tro att hans bedrägeri afsåg annat in att taga penningarne för penningarnes skull, så skulle jag, för att hämnas min dyre faders mord, beröfva honom lifvet så utan tvekan, som jag nu höjer min hand. Medan hon ännu talade, höjde hon sin knutna hand mot taket liksom för att anteckna ett tyst löfte. Derefter vände hon sig hastigt till dekorationsmålaren och sade nästan bönfallande: — Det är icke möjligt, Richard; han kan icke ha varit så nedrig. Han höll för blott ett par dagar sedan min hand i sin. Jag skulle vilja hugga af denna hand, om jag kunde tro att Launcelot Darrell anstiftat min faders död. — Men det kan du icke tro, min kära Eleanor, sade Richard allvarligt. Hur kunde den unge mannen tro att din far skulle lägga förlusten så på hjertat? Ingen af oss beräknar följderna af de synder, vi begå. Bedrog denne man, så gjorde han det, emedan han behöfde penningar. För Guds skull, Nelly, lemna honom och hans synd i Försynens händer. Framtiden är icke ett ark rent papper, hvarpå vi kunna skrifva hvilken historia som helst, utan en beundransvärd karta, ritad af en gudomlig och ofelbar