Kosmopolitisk öfversigt. Så äro de då nu lyckligen och väl hemna i sina resp. residenser, dessa suveräner af, mart sagdt, alla möjliga titlar och beskaffenneter, som i Frankfurt deltagit i det stora reormverket. Man har mottagit dem med pukor och trumpeter, buller och bång, tal och vivatrop, blomsterqvastar och löfruskor, svartöd-gyllene flaggor och triumferande åthäfvor m. m. i det oändliga. Korpulenta borgmästare ha tågat ut för att harangera sina höga landsherrar med all erforderlig gravitet, och unga nvitklädda skönheter ha, ordnade i förtjusande rader, bragt dem sin hyllning med en grace och ledighet, som om de uppfostrats enkom för att officiera vid dylika patriotiskt-lojala tillställningar. Det är väl sannt, att en och annan demokrat af gamla skolan ej kunnat förmås att instämma i det högljudda jublet — att han icke ens kunnat törmås att tiga, utan rent ut kallat resormprojektet en humbug eller något ännu värre. Dylika glädjestörare finnas nu öfverallt, och det är derför ej så underligt att de dyka upp i kejsar Frans Josefs egen hufvudstad och kritisera detta reformförslag, hvars realiserande skulle väcka Tyskland ur dess dvala och bereda sin upphofsman oförvansklig och öfvervinnelig ära. Man