Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 2

XXIII Beslutet. Launcelot Darrell hade icke afrest till Kalkutta på the Princess Alicia. Sedan detta var bevisadt, tjenade det icke till något, när Richard disputerade emot Eleanors plötsliga öfrertygelse och orubbliga tro att den man, som vunnit hennes fars penningar på carte, var densamme som mrs Darrells son. — Jag törsäkrar dig, Dick, sade hon, när dekorationsmålaren disputerade med henne, att intet annat än ett bestamdt bevis på att Launcelot Darrell var i Indien, då min far dog, skulle kunnat utrota hos mig den tanke, som bemäktigade sig mig den dag, då jag lemnade Berkshire. Han var icke i Indien på den tiden. Han narrade sin mor och sina vänner. Han qvarstannade i Europa och tillbragte sin tid i lättja och laster. Han måste ha lefvat på vingleri, ty han fick inga penningar från sin mor; han hado ingen att begära hjelp af och intet yrke att förtjena på. Hvad är sannolikare än att han begaf sig till Paris (som jag hört dig kalla för skälmarnes paradis) under ett falskt namn? Hvad är sannolikare? Ja, han var der. Den man jag såg på boulevarden och den man jag såg på gatan i Windsor, är en och samma person. Du kan icke disputera bort den bestämda tanken, Richard Thorton, ty det är sanning. Det är sanning, och det skall bli mitt iifs uppgift att bevisa att det är sanning. (Forts.)