Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 1

en — ropa slagit fel Englands export till Kin: hade under samma period blott obetydligt till växt, och derföre hade den ofantliga balanser måst ligvideras med specic. Siltver och e guld hade visserligen blifvit exhorteradt til Östern, men denna export hade dock varit er orsak till absorption al guld, enär silfret huf, vudsakligen tagits från silfverförrådet i PFrankrike, der det måst ersättas af guld. — Frå. gan om ett framtida fall i guldets värde berodde hufvudsakligen på om denna export af specie komme att sortfara. Om densamma sunder någon längre tid skulle upphöra, synItes det talaren absolut säkert att guldets värde skulle hastigt falla. För närvarande syntes det sannolikt att mindre specie skul Åsle utföras än förr. Exportbeloppet under innevarande år uppgick nemligen ej till mer än hälften af hvad det var år 1857. Han trodde derföre att ett fall a ssguldets värde vore tillräckligt sannolikt för att böra förmå hvarje förståndig person att söka neutralisera dess följder. Om den nusvarande införseln från Kalifornien och Australien fortfore under de kommande tio åren, och detta syntes ej oantagligt, skulle man få 200 millioner pund sterling guld mera än förut, hvilket borde absorberas. Mr Fawcett uppgaf å andra sidan att under dessa tio år mer än 60 mill. pund sterling omöjligen kunde absorberas i Europa, huru mycket in befolkning, handel och välstånd komme att tillväxa. Det skulle således bli ett öfverskott af 120 millioner pund sterl., hvilket icke absorberades af den stigande efterfrågan för guld, utan komme att nedtrycka dess värde. De följder, som skulle härflyta af ett fall i guldets värde, måste utan tvifvel bli högst allvarsamma, ty om denna metall fölle fyrtio procent skulle hvarje fixerad inkomst i England eller andra land, hvilkas myntfot vore guld, ätven förlora fyrtio procent i värde. Visserligen vore det sannt, fortsatte mr Fawcett, att en nedsättning i guldets värde alltid i mer eller mindre mån motverkades af en annan omständighet. Om nemligen denna metall fölle skulle det bli färre personer som egnade sig åt guldgräsning, emedan det blefve mindre lönande att sysselsätta sig dermed, och detta skulle framkalla en tendens att minska tillförseln. Likväl är denna motverkande kraft ej så betydlig som man skulle kunna föreställa sig. Guldgräfning är ingen stadig industri, och guldgrätvaren lockas ej så mycket af hvad han i medeltal dagligen förtjenar under loppet af flera år, utan fast mer af utsigten till guldfynd, hvilka kunna göra hans lycka på en gång. — Mr Fawcett afslutade sin mycket omsorgsfullt utarbetade och vältaliga afhandling med en förklaring öfver den verkan, som en guldupptäckt måste utötva på en ung koloni sådan som Australien. Denna verldsdels framsteg hade blifvit underhjelpta at guldupptäckterna, icke emedan guldgrätning är en så särdeles fördelaktig industri, utan emedan inga andra omständigheter så kraftigt draga till sig en stor mängd arbete, af hvilket det mesta likväl blir användt på andra sysselsättningar. Om detta ej sker genast så sker det likväl gradvis. Emot denna mr. Fawcetts framställning göres hufvudsakligen blott tvenne invändningar. Den ena går ut derpå att då blott den den del af guldet användes till mynt som ej kommer andra ändamål till godo, så borde man mera fästa sig vid hvad som absorberas för tillverkningen af lyxartiklar. Man tror att detta mycket underskattas. Likalades anser man specielt, att det guld som åtgår för förgyllning blifvit alldeles för ringa tilltaget. Visserligen säger man att guldlagret på för gyllda pjeser i allmänhet är så ytterst tunnt — mm FF rt