Göteborgsposten – 12 september 1863, sida 1

— — Wksq — är tyvärr ej så sällsynt att björnar bruka bita ifrån sig och visa tänderna, men så oresonliga äro de dock i allmänhet ej som denne hedervärde nalle visat sig vara. Den här gången var det också björnen som fick betala kalaset, ithy atv han sick huden full med stryk och en ring genom nosen, hvilken väl framgent skall vara honom en fingervisning att ej afbita fingrar på folk. Zetterholmska sällskapets representationer äro fortfarande mycket talrikt besökta och förtjena det äfven. Visst kan man ofta ha anmärkningar att göra mot de af nämnde sällskap gifna pjeser, men spelet är alltid oklanderligt och om man vid gåendet från spektaklet ej fått annan valuta, har man åtminstone fått sig ett godt och hjertligt skratt, och det är sannerligen ej att förakta. Löjen och Tårar som nu gitvits tvenne gånger och i morgon afton uppföres för tredje gången är dock en pjes af ganska stort värde; det är i synnerhet en af taflorna Mördare och räddare, hvilken är sannt poetisk och hvad dekorationerna beträffar synnerligt anslående. Sällskapet afslutar sejouren här d. 29 d:s; en af dess mest omtyckta medlemmar, hr Thegerström, kommer att hafva sin recett härstädes, hvarvid en komisk operett af Offenbach ÅIerrarne Dunanans resa för första gången kommer att uppföras. Denna operett har slagit mycket an i Stockholm och musiken, som finnes tillgänglig i bokhandeln, är af sprittande liflighet. Apropos teater! har knönikeskrifvaren hört en allmän veklagan öfver, att det är så förfärande hett på teatern nu för tiden. Visserligen kan den teaterbesökande. enligt vår gemensamme vän Oscarin, ha någon tröst deri, att det är hetare i h—e, men på detta senare ställe få ju icke finnas några ventiler, då deremot i en teatersalong, som är eller åtminstone kan vara fullsatt, både böra och skola finnas sådana. Det är ju fasligt att tänka sig hvad ondt som, af brist på tillräcklig ventilation, kan vederfaras en menniska. Sålunda omtalade häromdagen en bekant för krönikeskrifvaren att det, under ÅLöjen och Tärar, varit så hett, att han alldeles hela aktningsvärda personlighet upplöst i en — våt fläck på bänken der han sutit. Men du lesver ju ännu och är ganska välmående, anmärkte jag inför denna Minchhansen junior. Javisst! genmälte han, ty när jag sedan, efter den vederbörliga inropningen kom ut i draget som herrskar i korridoren, kondenserades jag åter, men resultatet af proceduren blef i alla fall en grundlig snufva. Krönikeskrifvaren har, i afseende på musiken under entreakterna å teatern, hört den önskan uttalas, att å programmen för aftonen borde stå angifvet hvilka nummer, som komma att utföras. Detta skulle icke allenast vara angenämt för dem som, öfvermätta på Papageno polkan, föredraga att begagna pausen till att mätta sig med några af hr Fricks smörbakelser, men det skulle äfven vara af stort intresse för publiken i allmänhet att ha namngifvet det musikstycke som exeqveras, ty det torde icke kunna bestridas att dessa då åhöras och följas med mera uppmärksamhet. Den tiden rycker oss allt närmare, då vår teater skall komma att upptagas af en egstå ende trupp, och vi motse den stunden med en viss glädje, ty deri ligger en, hvad Geijer sade, handling som ser ut som en tanke Och början till en stående teater hos oss i verkligen en framtidstanke. Jag skulle vilj: bedja någon af våra intelligentare dandies, di han sveper sin varma nattrock omkring sig sybaristiskt gungar af och an i sin gungsto och med tankspridd blick följer rokhvirflarne från nomplus-ultra-eigaretten eller sjöskums