Göteborgsposten – 12 september 1863, sida 1

Under maniens första dagar var det någonting riktigt rart att hafva porträttet af en eller annan bekant storhet i sitt album bland sina Åvänner och bekanta; ett sådant visitkort af t.ex. en skådespelare en vogue, en främmande virtuos eller någon annan celebrit kastade en viss glans öfver tamihjens umgängeskrets, och följaktligen blefvo på den tiden otroliga ansträngningar gjorda för att hos fotograferna skaffa sig extra exemplar af dylika visitkort. I Paris, hvarest naturligtvis albumsmanien begynte, var det t. ex. en hederssak för en ung man af god ton att hafva porträtter af ett par dansöser från Operan, en skådespelerska från Variåätäs eller en sångerska från Bouffes Parisiens bland sina intimes; men det var i allmänhet förbundet med betydliga uppoffringar att förvärfva sig ett sådant porträtt af vederbörande sjelf, och man föredrog derföre att tillsvidare köpa dem för billigare pris hos fotograferna. Snart blef denna utväg så allmän, att visitkortsporträtten blefvo en vanlig handelsartikel. Det gick här, som det nästan alltid går med parisermoderna: ces dames voro de första, sedan kom hofvet, så