Göteborgsposten – 11 september 1863, sida 2

.:00—————77—77 — — Kom ihåg ditt löfte, Richard, sade hon. Du lofvade att hjelpa mig, och det måste du — du vill ju göra det Dick ? Den hämnande furien hade, medan hon talade, förvandlats till en siren och betraktade sin följeslagare skälmskt, med hufvudet lutadt mot den ena axeln och med en mild glans i de gråa ögonen. — Du nekar väl icke att bistå mig, Richard? — Nekar, ropade den unge mannen. Ack, Nelly, Nelly, du vet väl att jag icke kan neka dig något i hela verlden ! Miss Vane mottog denna försäkran med mycket lugn. Richard Thornton hade alltid i hennes uppfattning förknippats med minnet af de barndomsdagar, då hon följt honom till Covent Garden för att köpa mullbärsblad åt hans silkesmaskar och lärt spela ( od save the Qucen på den unge musikerns fiol. Det föll henne aldrig in att tänka det den stackars Dicks känslor kunde ha undergått nagon förändring sedan barndomsdagarne vid Kings Road Chelsea. Brefvet från Laura Mason, som Eleanor afvaktat med så feberaktig otålighet, kom med omgående post. (Forts.)