Göteborgsposten – 11 september 1863, sida 1

—— e LL — LL ren hade dock haft att göra. Den unge mannen gaf sin förtjusning luft i ett utrop, så snart han varseblef den gestalt, som satt i hans tants emma. — Nell, utropade han, är den yttersta dagen kommit, och har du i den allmänna förstörelsen fallit på din rätta plats? Eleanor, hvad jag är glad att se dig! Han sträckte ut händerna. Miss Vane steg upp och lade mekaniskt sina hvita fingrar i de väderbitna händer, som sträcktes ut mot dem. I detta ögonblick såg dekorationsmålaren att nu; ting inträffat. — Hvad står på, Nell? ropade han ifrigt. Ts, Dick, hviskade flickan. Jag vill icke att signoran får veta det. — Hvad vill du icke att signoran skall veta? — Jag har funnit mannen! — Hvilken man? — Den karl, som vållade min fars död! XXII. på skeppsmäklarens kontor. Eleanor Vane skref morgonen efter sin ankomst till the Pilasters ett bref till Laura Mason. Hon skulle ha skrifvit ett långt bref, om hon kunnat, ty hon visste hvilken smärta hennes plötsliga afresa måste ha förorsukat bennes barnsliga och förtroendefulla vän; men hon kunde icke ha skrifvit om något annat än den enda tanke, som