Göteborgsposten – 10 september 1863, sida 1

hr S. alldeles icke finner sig förvånad, då han i alseende på uppoffringar öfverträskas af andra på börsen; men i så fall ackorderar denna modesti icke med hr Schwans skaplynne i Under den sista penningekrisen var hr Schwan den ende, som undandrog sig till och med all möda för Stockholmsbörsens uppehållande ; han tvekade icke att låta flera af sina ungdomsvänner bringas i den största förlägenhet, han skänkte dem knappast ett tröstande ord, och äfven hans gamla affärsvänner charide han med höga rekambio-räkningar, de drygaste som något handelshus i hufvudstaden uppgjort. För välgörenhet, för vetenskap och konst, kok-konsten undantagen, saknar hr S. allt intresse. Han kan uppoflra flera tusen riksdaler på en middag eller supå besökt af några celebra personer, och han kan depensera ett par tusen riksdaler på inköpet af en häst, men han betalar icke ett verkligt konstverk med några hundra riksdaler, äfven om konstnären saknar bröd för dagen. Ar det alldeles oundvikligt att hans namn måste illustrera en subskriptionslista, eller måste han vid något utomordentligt tillfälle göra en uppoffring, så är det icke grand seigneurn Schwan, utan oftast den välberäknande köpmannen rätt och slätt som framträder. Man har till bekräftelse härpå anfört flera exempel och jag vill bland dessa meddela ett, som förekommer mig särdeles karakteristiskt. Till något välgörande ändamål arrangerades här för ett eller annat år tillbaka en auktion, vid hvilken det blef oundvikligt att äfven hr Sehwan skulle ådagalägga sin lifaktighet. En kammarherre Roos inropade för ett tusen riksdaler det första numret, en liten obetydlig bok värd en riksdaler. Den dyrbaraste artikeln på hela anktionen, ett stort, numera sällsynt planchverk, värdt sju å åttahundra riksdaler, och som tilllika var en skänk af II. M. Enkedrottningen, inropades af hr Schwan för trehundra riksdaler. Icke ens hans dåvouerade vänner hafva vetat omtala någon gåfva från honom till Carl den tolstes monumentet, eller till Polackarne; men för några danska länsgrefvar, som nyligen vistats här någon tid på inbjudning af H. M. Konungen, och hvilka före deras hitkomst voro hr Schwan alldeles obekanta, gaf han en ytterst splendid middag, särskildt omtalad i tidningarne. Det är föga sannolikt atc hr Schwan skulle erbjudits, ändock mindre vågat mottaga talmansklubban, om ej med temlig visshet kunnat förutses att borgarståndets förhandlingar under innevarande riksdag iche skulle blitva invecklade eller brydsamma. De hafva också icke hittills öfverstigit hr 8:s andliga och lekamliga krafter. I enlighet med sitt skaplynue har han städse kunnat taga ärendena kavaljeremang; ledamöterna hatva icke heller hesvärat honom med några kinkiga propositioner, och då någon at dem i afseende på hans tillgöranden fördristat sig att vara Jitet bråkig, så har hr S. uttalat sitt misshag deröfver, stundom i en snäsig ton, hvarefter ordningen genast blifvit återställd. Jag har icke hört någon enda hysa benägenhet att räkna hr Schwan till ståndets utmärktare talmän; men deremot förena sig alla om den mening, att han verkligen är bättre än de i förstone trodde att han skulle blifva. Något inflytande på ståndet eger hr Schwan icke, men han har skaffat sig ett troget sauvegarde, (hvartill räknas bröderna Trägårdh, brr Rooth, Dahlström, Gahn, Ekelund och Ekman), som anses närma sig till hvad fransmännen kalla åconifleurer och botanisterna parasiter. Föröfrigt är det en ganska märklig företeelse att hr Schw an, goer? ge