Göteborgsposten – 7 september 1863, sida 1

— —— ww—— —— Borttag, säger prof. Tyndall, för en enda sommarnatt vattenängan från den luft, som hvilar här öfver landet, och ni skall bestämdt förstöra hvarje planta, som icke kan fördraga den yttersta köld. Värmen från våra fält och trädgårdar skulle obehindradt sprida sig i rymden och solen skulle gå upp ötver ett i froStens kalla famn hvilande land. Mänga meteorologiska fenomener erhålla hi förklaring, så att man kan med skäl prof. Tyndalbs upptäckter troligen äro ämnade: att sprida mera ljus öfver vår atmosfsers funktioner. Få vetenskaper hafva mera praktiskt värde än meteorologien, och det finnes dock så, om vi känna så litet. Intet skulle bidraga mera till att rädda lif och egendom amt öka verldens allmänna rikedomar, än förmågan att med visshet förutse öfverhängande faror från väderleken. För närvarande äro våra medel dertill ofullkomliga, men de hafva aock redan med framgång försökts och skola, som man hoppas, visa sig ännu gagneligare, när vi erhållit bättre kännedom om de orsaker, som bestämma vind och regn, värme och köld. De experimenter med ballonger, som gjorts af mr G laisher, skola kanske i någon mån medverka till erhållande af upplysningar i detta ämne. Vi hafva af hr Glaishers iakttagelser inhemtat, att temperaturens minskning med höjden icke följer den förut antagna lagen al 1 grad på 300 fot, och att den i allmänhet icke rättar sig efter några lagar alls. Hr Glaisher har äfven bevisat det intressanta faktum, att regn endast faller, då moln finnas i dubbelt lager. Han har funnit, att regndropparne minskas i storlek med höjden, obetydligt i fuktig dimma och mycket i torr. Hr Glaisher träffade på en (ergelsk) mils tjockt snölager nedanför regnet, hvilket icke öfverensstämmer med förut gjorda antaganden. Hr Armstrong finner det underligt, att, medan man öfverallt och i alla grenar tilllämpar de uppfinningar, som gjorts och göras för ett snabbare befordrande af våra materiela delar, man likväl gör så föga, för att snabbt befordra tankens verk från den osinnliga verlden till den sinnliga. Och dock har stenografien länge funnits. Hr A. törordar, att man må fästa mera uppmärksamhet å detta mne, på det menniskan skall kunna i allo följa med sin tid. Rörande behofvet af ett liksormigt mått system, säger han: Vetenskapen lider af bristen på liktormighet, emedan de värderika iakttagelser, som göras i vårt land, till stor del gå förlorade för andra länder, tilltölje at den möda, som erfordras för att konvertera ett antal qvantiteter till nya benämningar. Den internationela handeln hämmas äfven al samma orsak, hvilken föranleder ständig förargelse och täta misstag. Det är mycket att beklaga, att tvenne nästan lika mått, som den engelska yarden och franska metern, icke gjorts alldeles identiska med hvarandra. Det metriska systemet har redan antagits al andra nationer utom Frankrike, och det är det enda som har någon utsigt för sig att bli universelt. Vi här i England hafva intet annat val, än att lämpa oss etter Frankrike, om vi vilja likformighet. Förändringen skulle med lätthet kunna införas i den vetenskapliga li. teraturen, och skulle sedan troligen gradvis utsträcka sig till de handlande klasserna, utan synnerlig påtryckning af lagstiftningen. Utom den fördel, som sålunda skulle kunna vinnas genom liksormigheten, kan man vara öfvertygad om, att antagandet af decimalindelningen å den franska skalan skulle kunna beqvämt intöras i vetenskap och handel. Tal. nämnde några ersarenhetsbevis hära med arbetare, 62CC