Göteborgsposten – 5 september 1863, sida 1

sig i dubbelt mätt mot Sverige, som öfvergifvit det i dess kamp. Skandinavismen Nordens bästa och herrligaste framtidstanke, skulle för långa tider, kanske för alltid, vara trängd undan. Det söndrade Norden vore det svaga Skandinavien, som ej mera skulle tillerkännas rätt att utgöra ett oafhängigt bollverk i sin vrå af Europa. Den yttre vanmakten skulle utan tvitvel inverka menligt äfven på våra inre förhållanden, en dyster tafla i sanning, men väl värd att tänka på. Intet tvifvel derom, vi skulle i det längsta skydda vårt Sverige, vi skulle stå som cn man för det — men vi skulle i alla händelser stå isolerade, vi skulle ej mera ha några bröder på andra sidan sundet, kanske tvärtom flender, hvilka för att stärka sig sjelfva åtor skulle kunna ingå i politiska kombinationer, å hvilka vår historia företer så många exempel — — Så långt skulle ett dylikt steg, som det man allmänt förmenar danska regeringen vara sinnad att taga i IIolstein, kunna föra. Inför ådana eventualiteter kan det ej gerna vara tvifvel underkastadt, att vår regering på det allvarligaste afrådt den danska från ett farligt äfventy r och att hon, i sina törhandlingar med Danmark, såsom ett conditio sina qua non för den skandinaviska alliansen fastställt: intet krig i Uolstein eller för Ilolsteins skull! Teater. Gårdagens representation å Nya Teatern, då Onkeln från Californien för andra gången uppfördes, gass för i det närmaste fullsatt salong, och hölls publiken hela tiden vid den muntraste stämning. Det faller af sig sjelst att hr Nyforss, genom sitt lyckade återgifvande af den af sin hustru tyranniserade tobaksfabrikören Tulins roll, tillvann sig priset för aftonen. — I morgon bjuder hr Zetterholm på ett med längtan emotsedt folklustspel, Löjen och Tårar, dimbilder ur Stockholmslilvet, fri bearbetning och lokalisering al tyska pjesen Berlin wie es weint und lacht af Johan Jolin. Till denna pjes medför hr Zetterholm flera dekorationer, föreställande Stockholmstrakter, målade af vår skicklige dekorationsmålare F. Ahlgrensson. Göteborgs frivilliga skarpskyttekar har i morgon sin första prisskjutning, och vilja vi fästa allmänhetens uppmärksamhet härå, ty ju allmännare en sådan sak omfattas. desto mera stiger dess värde. Det är derfö re med ifver vi längta efter den stund, då prisskjutningarne med vissa mellanrum skola bli en nationalangelägenhet; den stimulus, som då skall sätta eld uti och väcka täflingslusten hos medlemmarne af nationalförsvaret, skall hvila på hela nationens deltagande och sympati och derföre hafva en ren och god grund. Det kan ej med något skäl bestridas, att det måste höja stämningen inom nationalförsvarets kårer, då de, som vunnit pris vid en allmän national målskjutning, bli af hela nationen erkända och i sitt distinktionstecken se ett intyg af att de finnas inregistrerade bland de af fäderneslandets söner, på hvilka detta litar mycket i farans stund, och att de under fredens dagar äro dess gunstingar, Det skall ej dröja länge, innan vi hunnit till denna ståndpunkt i vårt land. Vi skola kanske vara der förrän mången tror, ty i dagar at prötning och framtida vigt handlar man fort, och hvad som annars behöft årtionden för att kom ma till mognad, når då sin fulländning med oanad snabbhet. Men ett af hufvudvilkoren för att pris skjulningarne skola kunna bli en nationalangelägenhet är dock det, att man inom inskränk tare kretsar gör sjelfva saken populär och förbereder den grundval, hvarpå sedan det stora kan byggas. Med riktig uppfattning al gagnet häri, har också Göteborgs friv. skarpskyttekår bland sina ordningsreglor fastställt, att minst en gång om året, under sommarmånaderna, anställes, på tid som korpora rådet bestämmer, en allmän målskjutningsfest, hvarvid priser utdelas. En sådan fest firas i morgon middag å Lorensberg, der samlingen sker kl. 12 och prisskjutningen börjar med första a points. Sedan de anmälda deltagarne skjutit, kommer att å den öppna planen vid skottaflorna af ordföranden i kårens korporalsråd, komparichefen Bratt, till prisvinnarne utdelas de anslagna priserna jemte det distinktionstecken (tvenne korslagda gevär al silfver, hvilka fästas å ena ärmen), som tillsvidare för prisvinnarne inom kåren bestämts. Naturligtvis kommer högtidligheten att beledsagas af tal, musik och smattrande sansarer. under närvaro af — vi hoppas det för sakens skull och antaga för gifvet i anscende till det ovanliga i festen — en talrik monniskomassa. Det är en enkel fest, inskränkt till sina proportioner, men allvarlig till sin plan och, tillsammans med andra sådana, ett af stråen till den stora nationala stacken, hvarföre vi ock helsa den under glada förhoppningar. Borgare-ed afiades i går, efter vunnet