Göteborgsposten – 5 september 1863, sida 1

veckokrönika. Frågan om vi skola så krig eller behälla vår fred är nu nästan oftare på allmänhetens läppar är den, huruvida den ännu utestående skörden skall komma torr in i ladorna och vi således så oss ett godt år. Man hoppas sred, men väntar krig; och sådan torde situationen länge nog förblifva. Under tiden sysselsätter man sig med ett annat krigsämne, den intressanta bomb, som professor Renan kastat ut i vår tids religiösa rörelse. Innehållet slukas i den mån häftena anlända och man väntar ifrigt på fortsättningen. Ett annat, dock ej så särdeles omtyckt studium är det långa syndaregister, som till allmänhetens beskådande nu föreligger å mantalskommissariekontoret, der man får reda på sin bevillningsafgift. Studiet är, som sagdt, ej så särdeles intressant för hvar och en enskildt, men blir desto mera pikant genom jemförelse mellan de olika beskattade. De kala hedarne prunka nu i sin röda höstskrud, väfd af den blommande ljungen; tunga ligga dimmorna om aftnar och mornar öfver alla kärr och vattendrag; georginerna hafva sin säsong; lingonen rodna alltmera, och en och annan ej till hvila ännu gången fjäril söker ängsligt ett undangömdt ställe för att undergå sin förvandling. Ja, vi hafva höst; men ännu en mild höst, utan stormar, med obetydligt regn och ej någon skarpare nattfrost.