Göteborgsposten – 3 september 1863, sida 1

der Rysslands välde, icke frambragt något re sultat, bär i öster de bästa frukter, och detta bevisar ännu mera moskoviternas och de turaniska racernas enhet. Det är lätt, att af en mongol göra en rysk adelsman ; men det skulle vara omöjligt, att genom ett enkelt dekret göra en beduinscheik eller indisk furste till marquis eller lord. De öde stepperna äro öfverskridna, i detta ögonblick besätta ryssarne väl befolkade och rika länder. Intagandet af halfön Korea och de mellan den senare och Amur liggande Mandsjuländerna skall gifva czaren ett antal af mer än 20 millioner nya undersåter och vara den vigtigaste utgångspunkten för eröfring af Japan och Kina. Hvem kan med kraftiga skäl vederlägga den åsigten, att Ryssland, innan en menniskoålder ännu gått till ända, skall bli herre öfver det kinesiska riket? Hvilken makt har väl medel, att der hämma ryssarnes framträngande? Kanske innan Europa ännu hyser allvarliga farhågor, skall Ryssland hafva bildat sig en fruktansvärd arm af dessa millioner slaver, hvilka redan i dag befinna sig så godt som i dess våld. Må man likväl icke tro, att kinesen är feg. Han är en förvekligad, trög och dålig soldat, så länge han är på sitt sätt organiserad. Men instucken i de ryska regementena, i hvilka redan så många asiatiska folk blifvit inordnade, skall han med den slaviskt passiva lydnad, hvari detta tolk uppfostrats sedan årtusenden och hvilken blifvit hans andra natur, bli idealet för en rysk soldat. Det skall måhända ej åtgå femtio år, innan en rysk generalguvernör skall från Peking aftsända sina rapporter till ezaren. Kinesen, japanesen och mandsjun skall aldrig i stor måttstock antaga den europeiska civilisationen, den katolska eller protestantiska tron, emedan allt detta strider emot hans smak och sjelfva hans natur; men den moskovitiska despotismen, den orientaliska kyrkans tomma, själlösa prål, indelningen i fjorton klasser, kommunalförfattningen och så många andra saker, som han har med moskoviten gemensamma, skola lätt bli honom begripliga, och den ryska ordningens införande skall för dessa orientaler vara det enda framsteg, som de skola förstå och gilla. Mycket allmän är den åsigten — hvilken för öfrigt äfven baserar sig på historiens erfarenhet —, att Ryssland, som redan i dag omfattar sjundedelen af jordklotet, genom sjelfva sin utsträckning icke skall länge hålla tillsammans. — Intet här i verlden är evigt, men Rom hvars historia man alltid citerar, existerade i många århundraden och beherrskade verlden, innan det föll. Då, och tillochmed ännu för femtio år sedan, voro stora stater mycket svårare attregera, än nu i våra dagar; detta århundrades tvenne största uppsinningar, ångan och elektriciteten, gifva en stor lättnad åt administrationen, men isynnerhet åt en centraliserad och despotisk administration. Trupper från Petersburg komma, om jernvägar finnas, mycket hastigare till Peking, än för ej många år sedan till Moskwa; czarens regementen kastas lättare och snabbare från hufvudstaden till rikets yttersta gränser, än förr cesarernes legioner från Rom till Ancona. Czarens befallning är bekant för hans härförare vid alla rikets ändar uti samma minut som den blir gifven. Svårigheten att styra ett land för dess stora vidds skull, har försvunnit genom ångbåtar, jernvägar och telegrafer. De liberala inom Europa gnugga sina händer och tro, att just dessa uppfinningar skola störta despotismen i all verlden. Detta kan man väl hoppas, men tills dess kunna ärhundraden förrinna. Boktryckerikonsten, denna gudomliga uppfinning, har hittills haft söga inflytande på det moskovitiska — —