Göteborgsposten – 3 september 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förs. till ÅLady Audleys Hemlighet.) Klockan var nära tre på eftermiddagen, då sällskapet slutat frukosteringen och gingo ut för att försöka ett infall på Woodlands område. Launcclot Darrell bjöd sin mor armen, som sålunda fick rå om sin son, och de begge flickorna följde efter med advokaten. — Ni har väl aldrig sett mr de Crespigny, miss Vincent? sade Gilbert Monckton, då de passerade jernportarne och togo af på en smal stig, som förde genom parken. — Aldrig! Men jag önskar mycket att få se honom. — Hvarför det? Eleanor visste icke hvad hon skulle svara. Hon erinrades alltid om sitt antagna namn och den falskhet hvartill hon gjort sig skyldig genom att rätta sig efter en halfsysters stolthet. Lyckligtvis väntade icke advokaten på något svar på sin fråga. — Maurice de Crespigny är en besynnerlig gubbe, sade han, en mycket besynnerlig gubbe. Det förekommer mig stundom som skulle både Launcelot Darrell och hans tanter komma att se sina förhoppningar gäckade. — Tror ni det? 4) Forst. fr. N:o 201.