Göteborgsposten – 2 september 1863, sida 2

Höganäs. En brefskrifvare har i senaste numret af Snällposten meddelat en rätt intressant skildring öfver nämnde grufoch tabriksort ur hvilken skildring vi låna följande: Redan på långt afstånd kunna vi förmärka Höganäs, — om dagen, genom den tjocka stenkolsrök som hvilar öfver nejden, om natten genom ett ljus som vinkar oss till mötes, starkare än fyren deruppe på berget; röda lägor sträcka sina blodiga tungor upp övfer de många skorstenarne. Sedan observera vi på den annars jemna slätten förhöjningar, som äro menniskornas verk; det svarta ämne hvaraf de bestå, vittnar nogsamt om att vi äro vid kolgrufvorna. Och innan vi veta om det, äro vi inne i bruksköpingen, och om vi begilva oss upp i det för en sådan ort verkligen ståtliga hotellet, ha vi midtför oss det gamla direktionshuset, och till venster en ny och vacker byggnad, hvilken, liksom allt härstädes, står i omedelbar förbindelse med det i rask drift varande verket. Tungt arbeta straxt bredvid oss de gamla Engelska pumparne, som oupphörligt med 150 hästars kraft draga vatten upp ur grufvorna, i hvarje tag 70 kubiksot eller omkring 2 tunnor, med 15 tag i minuten. Framför hotelet är torget prydt med en liten fontän, naturligtvis hemmagjord at Höganäs lera. Att nedstiga i den härvarande underjordi ska verldens mörka djup, är intressant nog, men många rysa tillbaka; och icke är det just så renligt, det här stenkolet; de grufkläder, som presenteras för att begagnas som skydd för de ljusa sommarkläderna, äro blott så rena som de kunna vara. Och sedan är det något ängsligt att skola öfverlåta sig åt det sväfvande transportmedlet, en korg, och detta och mörkret göra synnerligen ett starkt in