Göteborgsposten – 29 augusti 1863, sida 1

— V— — — fblott ett och annat blad har börjat gulna i lundarnes lockar och ännu nicka oinbergade skördar med tunga hufvuden å våra fält. Men lian skall snart befordra dessa till hvila, stormen skall lugga månsken i trädens kronor och dystra moln skola med strida tårar begråta förstörelsen i naturen. Det är under inflytande af dessa förkänningar som kritan stvättas från fönsterna, luckorna slås upp, gardinerna ånyo upphängas, möblemanget införes från landställena och familjerna åter samlas i staden, för att göra förberedelser till säsongens öppnande, föregångna af den prosaiska, men nödvändiga omtankan att få källaren eller vinden fullproppad med ved. Det börjar glesna på badorterna. Ilvarje ångfartyg, som under de senare dagarne hitkommit från dessa, har varit öfverfyldt af passagerare, hvilka med stärkta krafter återvända till hemmen. Lyckliga äro de hvilka redan här i Göteborg hafva sitt hem, och ej i afvaktan på någon lägenhet till detsamma behöfva riskera sin återvunna helsa, genom att, i saknad af tak öfver hufvudet, vanka omkring på gatorna under de regniga nätterna. Det är nästan en omöjlighet att vid denna tid, äfven med stora inknappningar från enskilda personers sida, kunna herbergera alla de resande, hvilka passera genom staden. IIotellerna rymma nätt och jemat den ordinarie strömmen af resande; den stora svallvågen från badorterna får derföre sjelf bryta sig en väg, sedan alla på hotellerna anmälda privata logis blitvit öfverfyllda. Denna uppsjö af trafikerande torde ännu någon veckas tid fortfara, och derföre är det nödvändigt att något göres från auktoriteternas sida och af enskilda personer, för att ej helt och hållet skämma ut Göteborg för så många främlingar. Så många privata lägenheter, som kunna undvaras, böra derföre anmälas å hotellerna. Menniskokärleken måste härvidlag litet maka på beqvämligheten. Dernäst få, som sagdt, myndigheterna göra något. Man kunde i detta fall t. ex. föreslå att rådhussalen upplyst hölles öppen under natten, likaså en af väntsalarne ijernvägsstationshuset samt att anmälan derom gjordes å hotellerna. Det skulle vara en ej ringa lisa för de stackars husvilla, i blåsten och regnet vandrande, att åtminstone få tak öfver hufvudet och en plats att sitta på, beqvämare åtminstone än de trappor som nu få anlitas. Vi hafva väl sällan, om ens någonsin, haft ett sådant tvisteämne här i staden, som frågan om uppförandet af ett nytt tulloch packhus, hvilken under flera år kastats fram och tillbaka. Ändtligen hade man kommit så långt, att grunden för densamma var lagd med en ofantlig kostnad — bortåt 100,000 rdr — och nu trodde man väl att det stora palatset skulle börja att höja sig. Ja, det bar också uppåt väggarne, men på ett helt annat sätt. Det låg tydligen en hund begrafven under grunden; derefter har frågan kommit i den ena egendomliga phasen efter den andra. Först ville man blott hafva den lilla förändringen, att i stället för med cement putsad yta få använda råstensmur af gulsten. Det var gnistan i krutdurken; hela det uppgjorda förslaget exploderade. Sedan man nemligen börjat röra i saken kom man underfund med först att hela den senast fastställda ritningen var i afseende å byggnadsinredning alltför kolossal; så, att man icke behöfde några dyra hvalf för varors tullbebandling, hvilken alltför väl kunde gå för sig i lätta och billiga skjul eller åtminstone i enklare byggnader, och slutligen tror man sig hafva kommit underfund med, att den bestämda platsen, der den dyra grunden ligger, är alldeles olämplig. Kan en en gång beslutad sak grundligare kullkastas? Arbetet, som nu alltsedan i våras varit afbrutet, och naturligtvis äfven får åtnjuta en lång vintersömn, torde dock nästa vår ånyo kunna fortsättas; ty under ett halft års tid böra väl de stridiga åsigterna hunnit att sammanjemka sig till något godt och ändamålsenligt. Förslag har hos stadsfullmäktige blifvit väckt om ytterligare inrättande af flera ställen för hemtning af dricksvatten. För några l: år sedan, då man ännu icke kände den lätthet, med hvilken man kunde få drickesvatten ledt till andra ställen, än de, der sådant under l: 80 års tid funnits att tillgå, klagade ingen öfver för lång väg till vattenhemtningsstället; man knogade och bar sina spänner tåligt, nöjd att man dock på detta afstånd kunde tå det oumbärliga vattnet. Men ju mera menniskan år, desto mera vill hon ha. Och inrättandet if ett nytt vattenhemtningsställe väcker alltid vehofvet af ett dylikt på ett annat. Om nya rattenhemtningsstiällen nu komma att inrättas, skulle man våga föreslå en lämplig plats för tt dylikt, hvilket skulle vara stort gagn för stt större antal personer. Det vore i slutet vw Gamla allten utanför hr Edvard Dicksons A Allas H33..... f .UtH:AHk— — —2 — —