Göteborgsposten – 28 augusti 1863, sida 2

ter, som undertecknat wienerfördraget, den rätt till direkte inblandning, som han nu vill inskränka till de trenne delningsmakterna. Man kan tillochmed säga, att det är Ryssland, som tagit initiativet till en allmän konferens mellan makterna. Hr Drouyn de Lhuys anser som tillräckligt bevis derför de förklaringar ryske gesandten gjort Englands utrikesminister. Då han öfverlemnade till grefve Russell en afskrift af furst Gortschakofls depesch af d. 17 april, förklarade han, det hans regering vore hugad antaga diskussionen inom området och gränserna för 1815 års fördrag. i Franska regeringen kan blott framhärda i de åsigter, som hon redan uttalat. Det återstår för henne att uppfylla en befallande pligt: nemligen att fästa Rysslands allvarligaste nppmärksamhet vid den nuvarande situationens vigt. De trenne makterna hafva angitvit de faror, denna situation ådrager Europa och nödvändigheten att aflägsna dem; de ha angifvit medlen, som böra användas. Om Ryssland vägrar att följa de vänskapliga råd, som gilvits det, blir det ansvarigt för de allvarsamma följder, som kunna uppstå af de polska förvirringarnes förlängande. (Delta sista stycke utgör den för alla tre makterna identiska konklusionen). Memorial diplomatique berättar vidare, att till den franska depeschen är fogad ett särskildt memorandum, hvari utrikesministern utvecklar de arrangementer, som han hemtar ur de åtgärder man vidtog 1815, för att ordna Polens förhållanden. Samma blad berättar vidare, att den engelska depeschen är mera vidlyftig, än hr Drouyn de Lhuys note. Gretve Russell bestrider deri furst Gortschakoffs argumenter, i det han stödjer sig på sjelfva wienerfördragets text och bevisar, ofta med stor liflighet i språket, att Ryssland icke uppfyllt de förbindelser det ingått år 1815. I tvenne korta hänsyftningar räknar han vägran af vapenhvilan bland de motiver, som låta honom anse furst Gortschakoffs svar för otillfredsställande. Grefve Rechberg diskuterar äfvenledes i sin depesch den polska frågan ur synpunkten al 1815 års anordningar. Deraf följer, att den engelska och den österrikiska noten har en viss likhet i bevisning och många öfverensstämmelser i uttryck. Grefve Rechberg frågar pikant nog, om det är revolutionen, som lyckats i Paris, London och Wien frambringa enstämmighet i åsigter och språk. Underrättelserna från furstekongressen i Frankfurt äro något virriga. Dock tyckes det bekräftas, att man kommit till enighet i afseende på direktoriet, ehuru frågan om presidiet vid detta ännu icke bestämdt asgjorts. Men då det angifves bestämdt, att Osterrike, som åt sig fordrat presidiet, nu visar sig hugadt att i denna fråga gifva efter, torde äfven denna senare kunna lösas. I en pålitlig sammanfattning meddelas emellertid, att art. 3 i reformakten nu blifvit, vederbörligen modifierad, resolverad derhän, att direktoriet skall bestå af 6Ö medlemmar, och ej såsom föreslagits af 7, att Österrike, Preussen och Bayern skola ha hvar sin röst, och Sachsen, Hannover och Wirtemberg skola i tur förfoga öfver den fjerde; kurfursten af Hessen och de sju storhertigarne vilja den femte medlemmen; de öfriga furstarne den 6:te. Angående art. 3, om presidiet, har man föreslagit, att Österrike och Preussen skola alternera, och beslutat öfverlemna åt dessa båda stormakter sjelfva, att enas angående denna punkt. Då 3 makter stanna mot 3, skall den sidan ha majoritet, som representerar största solknumerären. Storhertigen af Baden gör vid alla beslut särskildt förbehåll om sina kamrars bifall, och har ätven protesterat emot, att erkännandet af Österrikes förslag som en brukbar grundval tör en reform skulle vara en bindande förbindelse, att tolka dess väsentligaste punkter på summa sätt som Österrike. Notisen, att kongressen möjligen skulle kunna afslutas som i går, var förhastad. För öfrigt här några detaljer efter Bref från Frankfurt. Frankfurt d. 23 aug. Utanför Friedberger-Thore ligger vid landsvägen friherre v. Bethmanns paviljong. Det —-var här, som Blicher tillbragte en natt, här hvilade Napoleon efter slagtningen vid Hanan, här såg konung Fredrik Wilhelm III at Preus sen för första gången prinsessan Louise, här sammanträffade de största männen ur frihetskriget, här fann Goethe det så behagligt — kortligen, vid denna villa, bakom hvilken ligger en trädgård med pittoreska trädgrupper, knyta sig många historiska minnen. Dessa hatva i går afton tillökats med ett nytt genom närvaron af samtliga här befintliga furstliga personer, och icko utan en viss sjelfbelätenhet anmärkte husets 60-årige gamle kock, att han nu kan påstå, det han här kokat för trenne kejsare, för Napoleon, för Alexander af Ryssland och nu för kejsaren af Osterrike. Anlända till den med flaggor smyckade