Göteborgsposten – 28 augusti 1863, sida 1

egna mig åt handeln, att han begick ett misstag, och resultatet har visat att jag hade rätt. Mr Darrell talade i så likgiltig ton som om han af handlat en främmandes angelägenheter. Man mirkte lät att han gaf andra skulden för sitt lifs misstag, och att har ej behöfde blygas utan att det snarare hedrade honom så som varande en fin herre, att han kommit hem fattig och illa klädd för att lefva på sin mors knappa inkomster. — Hvad tänker ni företaga er, då ni nu är här igen: frågade mr Monckton något tvärt. — Jag skall slå mig på att måla. Jag skall arbeta flitigt på detta stilla ställe för att få en tafla färdig för the Royal Academy nästa år. Vill ni sitta för mig, miss Mason? och ni, miss Vincent? Det skulle bli en en präktig Rosalinda och Celia. Ja, mr Monckton, jag skall försöka den herrliga konst, hvars idkare stått i vänskapligt förhållande till furstar. — Men om ni misslyckas — — Om jag misslyckas, lägger jag bort mitt namn och blir kringresade porträttmålare. Men jag förmodar att onkel Maurice kommer att dö någon gång. Han måste lemna sina penningar till någon, och hvilka testamenten han än gjort — och jag tror nog att han gjort ett halft dussin — så kan jag ha hopp att han en half timma före sin död rifver i sönder det sista och dör under det han tänker på att sätta ihop ett nytt. Den unge mannen talade så vårdslöst som om den Woodlandska förmögenheten knappt vore värd att tala om. Han brukade tala likgiltigt om allt, och det var icke lätt