ii tKtK tagna ärendena hunno behandlas. hvarjemte ett par nya motioner väcktes. Sedan först protokollerna för fullmäktige: sammankomster d. 16 och 18 sistl. Juni blif vit för vallmänheten (som vanligt orepresen storad) uppliista, skedde upprop, hvarvid man nästan mot förmodan, fann att de i staden va rande hrr fullmäktige uppgingo till det antal att beslut kunde fattas. Ett par ledamöter hvilka ej, tillfölje af frånvaro från orten, kunnat med kallelse anträffas, frikändes från erläggande af böter, hvaremot ett par andra hvilka anmält förfall, dömdes till böter, alldenstund den uppgifna orsaken till uteblifvande ej godkändes. Mot det förra beslutet reserverado sig lektor Blomstrand, som ansåg det vara stadsfullmäktigs pligt att, i händelse af bortresa, derom underrätta ordföranden eller någon af de öfriga fullmäktige. Mot det senare beslutet reserverade sig jur. kand. Philipsson och postdirektören Ameen, anseende att uppgifvet försall alltid borde respekteras. Derefter börjades öfverläggningen om dagens ärenden, för hvilka vi endast summariskt redogöra, alldenstund de flesta ej voro af någon genomgripande natur. 1:o) Vid en af sina första sammankomster hade fullmäktige nedsatt en komit, hvilken skulle utarbeta nytt törslag till hamnreglemente samt derjemte en interimsstadga, att tjena till efterrättelse till dess det nya reglementet erhölle vederbörlig sanktion. Detta interimsförslag till hamnordning blef dock icke af landshöfdinge-embetet sanktioneradt, hufvudsakligast tillfölje deraf, att en paragraf i detsamma ålade hvarje inkommande skeppare att, mot 25 öres lösen, mottaga ett exemplar af hamnordningen, hvilket landshöfdinge-embetet ansåg vara att lägga skatt och tunga på personer. Då man likväl af många skäl ej ansåg det vara tjenligt, att helt och hållet borttaga detta åliggande för skepparne ur hamnordningen, så ändrades paragrafen härom till full likhet med motsvarande paragraf i det för Stockholm af K. M:t fastställda hamnreglemente, hvarefter fastställelse ånyo söktes hos kgs befallningshafvande. Men ej heller nu ansåg sig denna myndighet kunna meddela sådan. Det var skrifvelsen härom, som utgjorde dagens första öfverläggningsämne. sigterna voro delade, huruvida besvär öfver detta beslut eller icke skulle genom civildepartementet anmälas hos K. M:t. Af den förra åsigten voro frih. Fleetwood och häradshöfd. Berger, hvilka ansågo, att man hvarken kunde beröfva hamnkaptenen den inkomst han hittills haft af lösen för hamnreglementet, ej heller underkasta sig den stora utgift, som skulle blifva en följd af att gratis lemna det på flera språk affattade hamnreglementet till hvarje kommande skeppare. Hr Philipsson frånrådde deremot att anföra besvär, och ansåg det lämpligast att ändra paragrafen, i likhet med magistratens förslag, derhän att hamnreglementet skulle lösas endast i den händelse detsamma ej föruc funnes ombord. Skulle dock fullmäktige besluta sig för att anföra besvär, ansåg han det vara lämpligt, att hos K. M:t anhålla att, derest K. M:t skulle finna landshöfdinge-embetet hafva varit förhindradt att fastställa nämnda inerimsstadga, K. M:t dock i nåder måtte för söteborg fastställa hvad som redan för Stocknolm blifvit saststäldt. Ordföranden uttalade sig mot öfverklasandet, hufvudsakligast af den orsak, att, då stadgandet endast vore provisoriskt och man snart nog torde hafva att emotse det nya samnreglementet, besvären möjligen på nägot! sätt skulle hindra fastställelse af detta. — frih. Fleetwood, som är ledamot af komitån ör hamnreglementets utarbetande, upplyste il