da högaktning, vilja vi lemna osagdt. Den ambassad om hvilken nu är fråga förskrifver sig från kejsardömet Anam. Den skall bestå af en förste ambassadör, en andre d:o och en adjunkt-ambassadör. Deras namn äro: PhanThanh-Ciang, Pham-Phu-Thua och Nguy Khacdan. Det skulle sägna oss om våra läsare kunde rätt prononcera dessa namn. Förste sekreteraren vid denna Cochin-Chinesiska ambassad heter Van-Chot, hvilket tyckes antyda en blandad fransk och holländsk härkomst. Den återstående delen af ambassaden — sekreterare, doktorer, tolk, officerare, soldater och handtverkare — uppgår till nära 60 personer, Deras bagage är ringa (utan tvifvel emedan de företagit resan utan damer) och består blott af 100 lådor utom 500 balar innehållande födoämnen för medlemmarne at expeditionen, hvilka måtte vara mycket noga om sin föda, eller också företagit resan i den öfvertygelse att man i Europa ej kan få något som duger att äta. — För Frankrike och Spanien medföra de 70 balar och lådor med presencer. Dn ————— — Isförbrukningen i Amerika. Härom meddelar LIndependance Belge följande: I Europa är det, på sällsynta undantag när, endast de förmögnare klasserna. hvilka känna bruket af is, hvilken artikel i sjelfva verket är en lyxartikel i vår verldsdel. I Förenta staterna deremot har is, till följe af det låga priset å densamma, blitvit en af de allmännaste handelsartiklar, ja tillochmed en nödvändighetsvara, och invänarne kunna under den hetare årstiden knappast hjelpa sig den förförutan, så nyttig har den blifvit för dem. Man måste också erkänna, att det allmänna bruket af is framkallat en fullkomlig revolution i befolkningens lefnadssätt, såtillvida att många näringsmedel, hvilka förut ej kunde begagnas under den varmare årstiden, derigenom blifvit användbara. Slagtare, kolonialvaruhandlare, viktualieoch fiskhandlare använda is nästan hela året om. Familjer af medelklassen erhålla dagligen sitt förråd deraf, alldeles som man i Europa förskaffar sig det dagliga behofvet af vatten. I de amerikanska städerna ser man från kl. 6 om morgonen isvagnar köra genom gatorna och i hvarje hus aflemna isstycken af olika storlek, allt efter hvarje familjs behof. Äfven till sjös begagnar man sig af dotta på samma gång enkla och verksamma förvaringsmedel, och de transatlantiska ångsartygen använda ej något anna .UtU Ui——ä——ä———— —— — för att bevara de födoämnen, med hvilka de försett sig för resan. Ett stort antal segelfartyg, isynnerhet de som medtaga passagerare, nyttja likaledes is, och man har tillfölje derat numera alldeles upphört att taga lefvande djur ombord, tör att slagta dem under vägen. Priset å is är ganska varierande, beroende at huruvida väderleken varit gynnsam eller ej vid sjelfva insamlingen, men det är dock städse mycket lågt. Det är förnämligast efter år 1852 som utskeppningen af is antagit några större dimensioner. Nämnde år utskeppades blott 4,352 tons is från Boston, men redan år 1854 steg utförseln till 156,540 tons, deraf omkring 100,000 sändes till unionens södra stater. År 1847 förbrukades i Boston omkring 25,000 tons, men 60,000, år 1854. I trakten at New-York insamlas årligen 280, 000 å 300,000 tons, och nästan hela detta qvantum förbrukas af staden samt den närliggande trakten. Största delen af denna is insamlas från stränderna af Rocklandsjön. Är 1854 uppskattade man beloppet af de kapital, hvilka användes i de skilda grenarne af denna affär, till 7 millioner dollars och antalet af de personer, som deri voro sysselsatta till 10,000 stycken. Bergoljan. Huru storartad tillväxten handel och utbyte mellan folken också nu tör tiden i allmänhet är, så måste man dock särskildt förvånas ötver de jättesteg som handeln med petroleum eller bergoljan tagit. Ännu för tio år sedan anade ingen att denna artikel, som då för tiden blott de naturkunniga kände till, ehuru det äfven för dem var obekant att den i ofantlig mängd förekom i för handeln lätt tillgängliga trakter, snart i väldiga massor skulle föras öfver oceanen och i båda hemisferernas industri spela en högst betydlig roll. Det finnes måhända ingen vara som på så kort tid uppsvingat sig till en vigtig verldshandelsartikel. Väl träda nästan dagligen dylika nya rikedomar ur den yttre naturen inom kretsen af dem som menniskan använder, men det har förr åtminstone alltid dröjt årtionden innan de kunnat verka på verldshandelns gång. Men också finnes det högst få produkter som — —— —— ar med en ton af nästan oförskämd bortsmälte