Göteborgsposten – 27 augusti 1863, sida 2

naturligtvis alla slags nöjen ombord; ni spelade whist i kajutan, och ni arrangerade societetsspektakel, och ni gaf ut en amatörtidning eller tidskrift och ni passerade linien, och — — Åhja, vi gingo igenom den vanliga rutinen. Det var rätt tråkigt. Var god, miss Mason, och säg mig något om Hazzlewood. Jag intresserar mig mycket mer för Berkshire än ni möjligen intresserar er för hvad som händt mig i Indien. Den unga flickan uppfyllde villigt hans begäran. Hon berättade mr Darrell sqvallerstumpar, sådana som bilda nyheterna på ett sådant ställe som Hazzlewood. Han lyssnade mycket uppmärksamt på allt hvad som miss Mason hade att säga om hans onkel Maurice de Crespigny. — Således äro tigerkattorna, mina ogifta tanter, alltjemt lika vaksamma, sade han, när Laura tystnat. Gud gifve att de harpyorna icke måtte få sin vilja fram! Söker någon af den Vaneska familjen att närma sig gubben? Eleanor såg upp från sitt arbete ehuru mycket lugnt; hon var nu van att höra sitt namn uttalas af dem, som ej anade hvem hon var. — Nej, det tror jag icke, svarade miss Mason, den gamle mr Vane dog, som ni väl vet, för två eller tre år sedan. — Ja, min mor skref till mig att han var död. — Ni var ju i Indien då det hände? — Ja. Eleanors ansigte bleknade, och hennes hjerta klappade vildt och hårdt i hennes bröst. Huru kunde de våga