Göteborgsposten – 27 augusti 1863, sida 1

dersklass till stridsfältet, och om striden va rar länge nog för att gossar må växa up till unga min, kunna deras leder rekrytera: ännu i åratal. Men med Norden är det an norlunda. Ehuru dess resursser, såsom gene ral Lees invasion bevisat, äro oinskränkt: för försvar, synes det ej längre i stånd at ständigt uppsätta invasionsarmåer. Höga värf ningspenningar locka ej vidare, konskriptio nen är maktlös och presidenten erkänner sir oförmåga att fylla sina armöer med vederbör ligt material genom att enrollera negrer för att utföra amerikanska medborgarnes arbete Detta steg må sätta honom i stånd att fort sätta reproduktionen af sina armdåer, men det är dock ett erkännande af att ha misslyckats och hvad än utgången blir, stämplar det kriget som orättfärdigt. Abraham Lincoln må ha haft rätt i, ja varit pligtig att med våld upprätthålla den konstitution han svurit att skydda. Men detta skulle skett man mot man i ärlig kamp. Att enrollera negrer är deremot detsamma som att begagna legotrupper, det är att använda en främmande race för att kufva eller rättare — ty de federerade sjelfva begagna detta ord — för att utrota sina landsmän. Ett sådant medel må visa sig ega framgång: despoter hafva förr en gång med tillhjelp at legda och främmande handtlangare beröfvat sina folk deras rätt; men genom att i sin sista proklamation förklara sitt beslut att med tillhjelp af negrer underkufva ett folk af sin egen race medgifver presidenten att han ej genom lagliga medel kan göra slut på kriget och erkänner ett sakernas tillstånd, som skulle göra det till en monstruös orättvisa att förlänga detta samma krig. Om unionen kan bibehållas genom ärlig strid, nåväl låt så ske; men om det bevisar sig att Söderns män äro lika tappra och beslutsamma som Nordens medborgare och att kriget emellan dem ej kan bli annat än en tortfarande serie af blodiga och ingenting afgörande strider, så fordrar känslan af rättvisa och heder att man gör slut derpå. Om Norden genom hederliga medel kan och vill upprätthålla sin konstitution, så må den; men om dess medborgare finna att de i ärlig kamp ingenting vinna, så må de för deras namns heders skull åtnöja sig med resultatet af denna deras oförmåga.