Eleanors Seger. Af forf. till Lady Audleys Hemlighet.) Richard Thornton talade mycket allvarligt. Han hade aldrig kunnat tala om Eleanors vedergällningsplan utar sorg och bekymmer. Han igenkände i denna dröm on hämnd och tillintetgörelse en följd af hennes fars infly tande. Alla Georg Vanes idcer om rättvisa och heder hade mera liknat de ytliga och förföriska idberna uti en teater pjes än det verkliga lifvets förnuftiga åsigter. Han hade oupphörligt talat för sin dotter om vedergällningens dag och en storartad hämnd, som i fjerran väntade på gubben: fiender, och som skulle störta dem i förderfvet. Denne narraktige, ruinerade slösare, som klagade på hela verlden emedan hans penningar tagit slut och klokare menniskoi intagit hans plats i verlden, hade varit Eleanors lärarc under den tid då hennes sinne varit mest mottagligt fö intryck. Man kunde derföre näppeligen undra på att denne moderlösa flickas karakter hade sina brister och att hon var redo att taga en hednisk vodergällningsplan för den dotterliga kärlekens kristliga pligt. Midsommar hade kommit och gått, när en tilldragelse afbröt stillheten på detta anspråkslösa ställe.