kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Sistlidne Onsdags förmiddag kom slupen Forssvik, förd af skepparen Svensson, neddrifvande mot en vid f. d. Franska tomten liggande engelsk skonert Anna Booth, med den påföljd, att ett stycke af skonarens brädgång gick sönder, och blef slupen öfver en timma liggande der till hinder för skonarens lossning. Manskapet å skonaren sökte derföre bli qvitt den objudne grannen och slutligen begaf sig äfven skonarens befälhafvare, kapt. Arthur Cox, för detta ändamål ned i en mellan slupen och skonaren liggande pråm, ur hviken lossning från den senare verkställdes. Dervid märkte han den skonarer tillfogade skadan och fordrade 5 rdr i ersättning, men då han ej med ord kunde göra sig förstådd, tillgrep han teckenspråket; sprang sålunda ombord på slupen och tog ett nystan kabelgarn, hvilket han, åter nedkommen i pråmen, kastade ombord på sitt eget fartyg. Detta behagade emellertid ej matrosen Högberg, en af besättningen på slupen, som yttrade Ålemnar du det ej tillbaka, så skall jag ge dig, och lätande ord och handling följas åt, slog han med en bärstake efter kaptenen Cox, som dock denna gång lyckades vika undan, med den påföljd att den armstjocka staken brast mot pråmkanten. Med det i handen qvarblifna stycket slog Högberg ånyo efter kapt. Crox och träffade honom nu så våldsamt att han föll framstupa. Uppkommen rusade kapt. Cox likväl ombord på slupen emot Högberg, och då denne, för att begagna hans egna ord, bara tog i honom så här, så ramla han omkull. Det der oskyldiga taget tycks hafva varit ett favorittag hos Högberg, ty enligt de talrika vittnenas utsago, upprepade han det så ofta kaptenen lyckats komma på fötterna igen. Kaptenens bror, som tillika tillhör hans manskap, ithy att unge Cox är kockspojke ombord på skonaren, kunde emellertid ej med lugn åse detta uppträde, utan sprang ombord på slupen, der den raske 13-åringen rusade mot Högberg med sådant eftertryck — att han sjelf ramlade baklänges. Uppkommen fattade han tag i ett trästycke, hvarmed han trakterade Högberg så frikostigt att denno vid förhöret om saken i thorsdags tillstädeskom med ett par dunkelblå ögon. Vid tortsatt 10rnor 1 går, till hvilket ytterligare vittnen voro inkallade, dömdes Högberg att för sin våldsamhet och begagnande af tillhygge böta 60 rdr, eller undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd samf ersätta de hörda vittnena, inalles 8, med 1 rdr 50 öre hvardera. Häremot hade Högberg mycket att invända; 13-åringen borde enligt hans förmening höras som Sbrottsman och när han stod skrifven för lasten borde han väl ega rätt att försvara godset. Böterna ville han ej erlägga, utan sade sig vilja gå till högre rätt; ej heller vittnesersättningen ville han ut med, och det torde derföre blifva svårt nog för skepparen Svensson att utfå de 60 rdr som han fordrade i ersättning för sin inställelse. Kapt. Cox, som under förhören bitråddes af vice konsul Dulf, fordrade för sin del ingen ersättning, oaktadt han ännu led af det erhållna slaget. — Pigan Anna Maja Larsson från Angered Erikagården tillgrep å marknadsdagen 4 st. bomullsdukar från handelsbetjenten Walther i Bazaren. Hon ertappades straxt efter tillgreppet, men tilläts gå, sedan hon aflemnat det stulna, och uppgifvit sitt namn och sin hemvist. I gar var hon genom vederbörande kronobetjening inställd för poliskammaren, derifrån hon tilläts åter begifva sig till sitt hem, sedan hon bekänt sig saker till tillgreppet och målet blifvit förvisadt ull härvarande rådhusrätt. — En annan marksnadskund af långt farligare slag, för stöld straffade manspersonen Johan Pettersson Linden, var i går inställd för poliskammaren. Natten mellan d. 16 och 17 dennes hade en af bazarbodarne, deri resande handlanden Gellberg från Malmö samt flickan Lina Goldstein under marknaden idkat försäljning, blifvit uppdyrkad. oaktadt den var försedd med 2:ne lås, och en i boden stående, handlanden Gellberg tillhörig koffert hade undergått samma behandling. Ur kofferten saknades åtskilliga näsdukar och diverse messingsglitter, och ur boden hade bortkommit en ask innehållande barnkammar och tillhörig Lina Goldstein. En smedmästare vid Vallgatan nämnde emellertid för några dagar sedan för poliskonstapeln Larsson att ett par af hans arbetare, i stället för att sköta sin syssla, sällskapade med en ruskig person af misstänkt utseende, hvilket senare han närmare beskref för Larsson. Den 18 dennes på c. m. såg L. vid Kungstorget en emot den erhällna beskrifningen svarande person, och anhöll denne. Karlens rock föreföll något pösig, hvarföre man eftersåg hvad som kuude ligga derunder, då en del nya näsdukar, samt åtskilligt annat krimskrams kom i dagen. Karlen uppfördes och befanns vara ofvannämnde Linden, som blott för kort tid sedan lösgass efter undergången bestraffning för stöld och sedermera underlåtit inställelse för förevisande af sörsvar. Vid förhöret härom i går infann sig flickan Anna Goldstein som ombud för egarne till de bortstulna sakerna. Af dessa igenkände hon 3 st. barnkammar såsom tillhöriga sin syster Lina samt de riga såsom Gellbergs egendom, nemligen 11 schalnålar och 3 ringar af messing samt 21 st. linne-näsdukar. Linden förnekade emellertid tillgreppet och hade sin egen historia om åtkomsten af sakerna. Han hade neml. i måndags förmiddag emellan kl. 8 och 9 på Jernvägstorget köpt dem af en stockholmare och derföre gifvit 6 rdr 84 öre samt ett gammalt lås. Penningarne sade han sig ha förtjent genom att laga låsar åt jernhandlare. Linden är nemligen ganska skicklig låssmed, hvilket gör sannolikheten att han är saker till inbrottet så mycket större. Målet hänvisades till rådhusrätten och Linden äterförpassatill cellen. — Fattighjonet Nils Johan Olsson, använd vid rengöringen inom försörjningsinrättningen, tog den 18:de dennes en gammal söndrig koppartratt, som hört till en Ulosett och i tanke att hellre n att den låve och