Göteborgsposten – 22 augusti 1863, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI. si en postlåda och der låg rufvande på sina , lägg. Man skulle visserligen kunna trott, att historien endast skulle vara en satir mot stadens ) Iringa brefvexling; men att en händelse af dylik art äfven i Sverigo okullo kunna tilldraga :lsig, derpå har krönikeskrifvaren ett faktiskt bevis att anföra. I den goda staden W. här på vestkusten nedlade en person d. 11 sistl. Maj ett bref till Wisby. Länge väntade han på svar; ändtligen efter 3 veckors förlopp an(kom ett sådant, hvilket åtföljdes af det kuvert. som omslutit det förstnämnda brefvet och å shvilket kuvert i tydlig poststämpel står 233. På 12 dagars tid har således denna breflåda sej blifvit undersökt, och det skulle derföre ej fallit sig svårt för en blåmes att under denna tid arrangera ett bo åt sig ofvanpå postTlådan. Att vårt revier en tid varit lifligt, kan lingen bestrida. Sedan, såsom förhållandet ofta är om somrarne, vestlig vind en längre tid varit rådande, hade här samlat sig ett ovanligt stort antal fartyg, alldenstund de tilllastade ej kunde utlöpa. Plötsligt sprang vin den om till ostlig och på on gång stucko ej mindre än inemot hundra fartyg till sjös. Det var en ståtlig syn, visserligen ej så storartad som den man ofta kan hafva vid Helsingör, då från dervarande redd ett par hundra fartyg för fulla segel ila ut åt Kattegatt; men dock, som sagdt, ganska ståtlig. Revieret och hamnen blefvo likväl derigenom ej ödsliga. Det finnes alltid qvar så många fartyg, att man har en skog af master, och de ständigt kommande och gående ångbåtarne, för att ej tala om de små oupphörligt kilande ångsluparne, gifva ett rörligt lif åt den vackra taflan. De små ångsluparne äro så att säga revierets droskor, och deras täta turer mellan de båda stränderna äro till stort gagn för personaltrafiken; ja, de hafva nu tillochmed blifvit oumbärliga. Under sådana förhållanden är det ej heller underligt, att den anest trafikerande allmänheten klagar öfver den skäligen höga afgiften. Då man med en af Långedragsbätarne kan komma ända till Nya varfvet för 25 öre, så synes det vara förmycket att betala samma afgift för öfverfart till Sandviken och Kusten. Det är nemligen endast till Lindholmen, Bläsan och Gamla Varfvet som afgiften är 12, öre eller 6 skilling, men deremot 25 öre till de öfriga stationer som anlöpas. När man jemför denna trafik, såväl i afseende å väglängd som afgift, med den som underhålles af ångsluparne i Stockholm, finner man genast buru orimligt dyr den är i Göteborg. Under de första åren af ångsluparnes tillvaro hade man åtminstone den moderationen i pris, att man på en gång kunde köpa 30 biljetter för 5 rdr, hvarigenom hvarje biljett endast kom på 1623 öre eller 8 skilling, och denna moderation var ganska välkommen för de många personer, hvilka flera gånger om dagen måste färdas fram och åter mellan några af stationerna. Men denna biljettförsäljning har numera afstannat. I trakten af Sandviken hafva ej så få familjer från Göteborg hvarje år sin sommarvåning och de kunna naturligtvis ej nog prisa förmånen af den lätta förbindelsen med ångsluparne, men ej heller å andra sidan undergå att göra anmärkning mot den höga passagerare-afgiften, hvilken kännbart drabbar dem, då de för affärer, uppköp af litsförnödenheter 0. 8. v. flera gånger om dagen måste använda denna kommunikationslägenhet. Och trots det att Sandviken är en sör trafiken ej obetydlig plats, så finnes densamma ej ens i ångsluparnes annons upptagen ( såsom anlöpningsställe, oaktadt bryggan ständigt anlöpes. Det är rätt eget, att ej konkurrensen vändt sin spanande blick till den trafik å revieret, som underhålles af ångsluparne. Utan tvifvel skulle då priserna genast;; falla till en passande höjd; nu äro de orim-A ligt höga. i På tal om kommunikationsanstalter, låtom se oss öfvergå till våra droskor. Det var mången, som skrattade åt krönikeskrifvarens fram-.i kastade förslag om införande af droskor här ) i staden. Saken blef emellertid realiserad. Ja, knappast hade en person satt upp ett li-s tet droskverk förrän ytterligare tvenne följdesh r I a 0 8 t 1 am — —— U—-———— exemplet, och på de tre nuvarande droskstationerna ser man ganska stor liflighet. Fastän företaget endast är föga mer än ett halft år gammalt, hafva äfven droskorna blifvit så oumbärliga, att, om de borttogos, man skulle känna en stor brist. Och dock fattas vårt droskväsende ännu mycket innan det blir sådant det bör vara. Först och främst — och detta är största bristen — saknar man en af vederbörande auktoritet fastställd taxa. Redan i så början af droskornas tillvaro upprättades en n sådan och inlemnades till poliskammaren, för sl stadsästelses erhållande, men sådan beviljades a ei. Afgiften har derföre vanligen fått utgå se antingen efter ackord, eller ock efter drosk-ir kuskens godtycke; ett förhållande, som, tro-g I,Han Al Hill iÄA Jaana 64 Has