Göteborgsposten – 20 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Ja bevars, han är mycket, mycket god, och jag håller verkligen af honom. Men jag tror att jag är rädd för honom, emedan han är så god. Det förekommer mig alltid som om han observerade mig noga och upptäckte mina fel. Och han tyckes bli så ledsen, när jag är tanklös och jag kan icke låta bli att vara tanklös, när jag är glad. — Och ni är väl alltid glad? frågade Eleanor. Hon ansåg det mycket möjligt, att denna unga arftagerska, som aldrig lärt känna några af de bittra bekymmer, som miss Vane funnit förknippade med penningfragor, skulle alltid vara glad. Men Laura Mason skakade på hufvudet. — Alltid då jag icke tänker, sade hon, men då jag tänker på pappa och mamma och undrar hurudana de voro och hvarför jag icke fick lära att känna dem, kan jag icke annat än bli mycket bedröfvad. — De dogo då väl, när ni var mycket liten? sade Eleanor. Laura Mason skakade på hufvudet med en vemodig åtbörd. ) Forts. fr. N:o 190.