Göteborgsposten – 18 augusti 1863, sida 2

yttre, som verlden fick se. Det var en stilla njutning för honom att betrakta Eleanors unga skönhet. Hennes ungdom, hennes nästan barnsliga oskuld utgjorde hennes största behag. Hennes ansigte var icke en vanlig skönhets; hennes örnnäsa, grå ögon och munnens bestämda form hade något visst drottninglikt, som man sällan ser, men själens ungdom, som lyste ur de klara ögonen, syntes i hvarje blick, i hvarje uttryckets vexling. — Känner ni till Berkshire, miss Vincent? frågade juristen efter en stund. — Nej, jag har aldrig varit der. — Ni är mycket ung och har förmodligen aldrig förr varit borta från hemmet? sade mr Monckton. Han undrade öfver att ingen slägting eller vän följt den unga flickan till stationen. — Jag! har varit i pension, svarade Eleanor, men jag har aldrig förr varit borta från hemmet — för att — för att förtjena mitt uppehille. — Det kunde jag tro. Er pappa och mamma måste ha varit mycket ledsna öfver att nödgas mista er. Jag har hvarken far eller mor. — Är det möjligt? Det är besynnerligt. Derefter tillade han halfhögt: — Jag tror att den unga dame, som ni reser till, skall tycka om er bättre för det. — Hvarföre? frågade Eleanor ofrivilligt. — Emedan hon aldrig sett sina föräldrar. — Stackars ficka! mumlade Eleanor. De äro då begge döda?