Göteborgsposten – 18 augusti 1863, sida 1

Min vän mr Monckton har varit god och lofvat att möta er i första klassens väntningsrum vid Great Western Station måndags eftermiddag kl. tre. Han äkor hit med er. Jag är, Mademoiselle, Er uppriktiga Ellen Darrell. Eliza Picirillo hade mer att göra om måndagen än de andra söckendagarne. Hon gick från the Pilasters efter att ha ätit tidigt frukost för att göra den tröttsamma ronden hos sina elever. Richard var upptagen af arrangemangerna för en ny pjes, så att den stackars Eleanor måste fara ensam till stationen för att träffa den främmande herre, som uppdragits att följa henne till Hazlewood. Hon alldeles öfverväldigades af sina känslor, då hon skulle taga farväl af sin gamla vän. Hon omfamnade häftigt signoran och lemnade fritt lo p åt sina tårar för första gången. — Jag kan icke uthärda att lemna er, snyftade hon i sin bedröfvelse. Jag kan icke uthärda att taga afsked. — Men mitt älskade barn, svarade musiklärarinnan ömt, om du verkligen icke gerna vill fara — — — Nej, nej, det menar jag icke. Jag känner att jag måste bort — att — — Och det gör jag också, min kära flicka. Jag tror att det vore mycket orätt af dig att ej mottaga denna plats. Men Nelly, min älskling, kom ihåg att det är blott ett försök. Du kommer kanske icke att trifvas på Hazlewood.