Göteborgsposten – 17 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till ÅLady Audleys Hemlighet.) — Det gör mig ondt, Richard, sade Eleanor saktmodigt. Hon var ett barn i allt, som blott rörde hennes tillgifvenhetskänslor. Jag ville icke för allt i verlden bedröfva dig eller den goda signoran. Men här finnas saker, som äro starkare än vi sjelfva, och den ed, som jag för halftannat år sedan aflade vid Rue VArchevåque är en sådan sak. Jag har aldrig glömt den, Dick. Natt efter natt — fastän jag om dagen kännt mig ganska lycklig och glad, kära Richard, ty jag kunde icke annat än vara lycklig och glad tillsammans med dig och signoran — har jag legat vaken och tänkt på min fars död. Om den döden varit en vanlig död, om han dött i mina armar, enligt Guds vilja, i stället för i följd af en skurks grymhet, skulle min sorg varit bortnött vid denna tiden. Men som saken förhåller sig, kan jag icke glömma och icke förlåta. Om alla kristna i hela verlden talade till mig, skulle jag icke kunna ha något förbarmande med denne man. Om han skulle hängas i morgon, skulle jag vara glad och jag skulle vilja gå barfota till afrättsplatsen, för att se honom lida. Intet bedrägeri, som kunde brukas mot honom, skulle jag ) Forts. fr. N:o 186.