— IIan har kanske gjort något, som bragt honom i lagens våld, upprepade Eleanur. Hvad menar du med det? — Jag menår att han kanske begått något brott, för hvilket han kan träffas. — Kunde han straffas på laglig väg för att ha spelat falskt med min far. — En sådan anklagelse är alltid svår att bevisa, och härvidlag är den omöjlig att bevisa. Jag fruktar att man icke kunde komma åt honom på laglig väg för det. — Men om han beginge något annat brott, blefve han ju straffad. — Det förstås. — Om jag nånsin träffar honom, ropade Eleanor Vane med ögonen flammande af en fruktansvärd eld, så skulle jag söka att locka honom att begå ett brott, och sedan jag lyckats, vända mig till honom och säga: Landets lag kunde ej hämnas min fars död, men den kan straffa er för ett mindre brott. Jag har uppnått mitt mål genom lagen på en omväg och genom den hämnats den orätt ni gjort min far. Richard Thornton stirrade häpen på sin följeslagerska. — Eleanor, utropade han, du talar som en röd indian. Det är rigtigt ohyggligt. Du skrämmer mig verkligen, ja, minsann gör du så. (Forts.)