Göteborgsposten – 14 augusti 1863, sida 2

Det förvånade och förskräckta sällskapet torde naturligtvis ej röra sig, isynnerhet som det var så mörkt att man ej tydligt kunde se ormen (!). Denne, som antagligen märkte deras ångest (!), tillfogade ej heller sällskapet något ondt, utan hvilade ut en stund i båten samt fortsatte derefter sin färd. — Från Helsingland skrifves till tidningen Helsingen i Söderhamn: Fredagen d. 24 sistl. Juli, under vackert väder (här är således ej fråga om någon synvilla i mörkret!), lät åter den under de nyss tilländalupna tvenne åren omordade och beskrifna stora ormen se sig at trenne karlar, hvilka senare skola komma att examineras hvar för sig. Vidare beskrifning på ormen skall jag meddela så fort personerna hinna derom meddela sina yttranden. — Vi torde nu hafva att vänta oss en utförligare beskrifning å detta rara djur, måhända illustrerad med en teckning, hvarefter våra vetenskapsmän ha skyldighet att gifva honom en plats i vår fauna. Det är eget nog, att ormen ej ännu tilitalat någon, men sådant sker väl sedan han blifvit närmare bekant. Tillsvidare låter han troligen blott höra ett snattrande läte, närmast liknande ankans.