Göteborgsposten – 12 augusti 1863, sida 1

— leke frägar jag efter hennes nedlätenhet och patronisering, sade hon harmsct. Tror hon att jag glömt det grymma bref, hon skref till min far eller att jag förlåtit dess hjertlösa oförskämdhet? Hon kan spara sina gunstbavis åt dem, som bedja derom. Jag vill blott vara i fred hos de vänner som jag håller af. Vill ni bli mig qvitt, signora, efter ni råder mig att stå på tå för mrs Bonnister? Det kostade mycket på signoran att söka öfvertala det stackars barnet att mottaga en hand, som räckts henne med så mycken köld, men den goda varelsen insäg att det var hennes pligt att göra det, och miss Vane älskade sin beskyddarinna allt för mycket för att framhärda i sitt motstånd. Hon begaf sig derföre följande morgon till sin haltsysters hus i Boyswater, hvarest de stora rummen syntes dubbelt större i följd af jemförelsen med det lilla förmaket öfver kolonnaden, hvilket upptogs mer än till hälften af Clementis gammalmodiga piano. Här bildade Erards ståtliga piano af skulpterad mahogny och ebenholtz, med