Göteborgsposten – 11 augusti 1863, sida 1

Göteborg d. 11 Augusti 1863. Aftonbladet för i torsdags innehåller en uppsats i skandinaviska frågan, deri ätven ett uttalande göres om att -Göteborgs-Posten?, som redan länge stått på fullkomligt samma fot som vi (Aftonbladet) i den skandinaviska frågan, nu skiljer sig ifrån oss derutinnan, att han förordar ett temligen ovilkorligt afslutande af ett försvarsförbund i sakernas nuvarande ställning och icke kan fatta, att det ligger någon konseqvens och logik uti att villigt orkänna, att vi icke kunna eller böra bli främmande för en strid, som hotar Danmarks rikes integritet, men ändock ha betänkligheter mot afslutande af ett försvarsbund, som dock möjligen skulle kunna förekomma krig och möjliggöra en uppgörelse i godor. Vi ha några ord att anmärka härvid. Det har alltid utgjort ett synnerligt nöje för oss att i den skandinaviska frågan, som är Nordens stora, kanske största framtidsuppgift, stå i samma led med vår ärade kollega Äftonbladet, dels derföre att dess hållning i denna fråga varit en af de bästa, dels derföre att Aftonbladet genom sin politiska betydelse kunnat gifva större utsigter till framgång för en ide, som vi omfattat. Denna vår ställning hoppas vi emellertid ännu länge tå behålla, om ock en och annan divergens kan uppstå, en divergens som emellertid måste vara en blott tillfällig, alldenstund sjelfva hutvuäfrågan är den gemensamma och ej kan falla. Aftonbladet säger, att vi förorda ett temligen ovilkorligt atslutande af ett törsvarsförbund i sakernas nuvarande ställning. Om med ovilkorligt menas, att ett försvarsförbund mellan de nordiska rikena af oss förordas, är det riktigt, men vi göra det ej quand meme. Vi ha sagt, just med afseende på den nuvarande ställningen, att vår regering kan dels emottaga den hand som räckes från Danmark, dels inleda förhandlingar om ett försvarsförbund. Vi anse nemligen, att vär regering icke eger rättighet, att förhålla sig passiv i närvarande stund; hon måste, om hon verkligen sjelf vill ett Skandinavien, utöfva någon verksamhet. Passiviteten kan åsamka oss misstroende af danskarne. Med inledandet af förhandlingar ha vi ingenting satt på spel, men tvärtom gifvit nytt exempel på vår vilja att stå vid Danmarks sida i dess rättvisa kamp. Vi ha, liksom Aftonbladet, alltid framhållit Holsteins fullständiga utsöndring som ett conditio sine qua non för ett skandinaviskt förbund, och kan ej denna utsöndring i förhandlingarne komma till tals samt beslutas? Men vi äro derföre ej så blinda, att vi icke inse, det eventualiteter kunna uppstå, som f. n. omöjliggöra utsöndringen, skulle vi dersöre lemna Danmark åt sitt öde? Skulle det ensamt kunna utstå kampen, så mycket bättre; men hvad skulle vi ej förlora för skandinavismens framgång på att icke ha deltagit deri? Aftonbladet påstår oss ej kunna fatta att man under närvarande förhållanden kan hysa betänkligheter mot afslutande af ett försvarsförbund, oaktadt Danmarks integritet hotas. — Tvärtom, det inse och fatta vi nog, ehuru vi finna det underligt att A. BL gör det. Detta måste naturligen härleda sig af misstroende till ministeren Hall. Ätven vi hysa sådant, men saken är dock vigtigare än ministrarne och hotas verkligen Danmarks integritet, hotas ju ätven i hög grad Norden, såframt Eidergränsen är Nordens sydgräns, och hvarföre skulle vi då för en ministers skull draga oss tillbaka? A. Bl. har emellertid till hufvudsaklig del sifvit vår och fleras med oss uppfattning af dess sista artikel en dementi ötver hvilken vi innerligt gladja oss. Bladet säger nemligen, att dess mening aldrig varit, att en skandinavisk konfederation måste först upprättas innan Sverige kan lemna sin aktiva medverkan till betryggande at Danmarks sjelsständighet. Denna förklaring innebär naturligen äfven, att bladet ej ovilkorligt nu fasthåller vid detta programs genomförande, utan låter det bero till lugnare tider. Vi rycka således alltnärmare hvarandra. Till sist: När skulle ett lämpligare tillfälle kunna vara för de skandinaviska makterna, än att nu i dessa upprörda tider, då sjeltva stormakterna itrigt söka allianser, nära sluta sig intill hvarandra och visa för det öfriga Europa vårt program: Ett och enigt är det skandinaviska Norden! Larsmessomarknaden, som i dag tager sin början, var redan i går, marknadsafton, ganska talrikt besökt. Väderleken var under förmiddagen särdeles vacker, men på eftermiddagen föllo några små regnskurar, hvilka dock voro för obetydliga alt störa trafiken. — Väthandeln, som i går försiggick, hade ganska betydliga qvantiteter att bjuda på, men såsom man under nuvarande höga pris å bomullstyger kunde förmoda, höllos äfven lärftarna eft uris som nacaAt 83 nar Pr adda cio