Göteborgsposten – 10 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af sörf. till Lady Audleys Hemlighet.) Hon hade ärft sin faders eleganta, aristokratiska väsen och detta jemte hans sätt att vinna alla de farliga företräden som varit en källa till olycka för Georg Vane, funnos äfven hos hans dotter. Liksom han, lät hon sig ledas af ögonblickets ingifvelse, var sangvinisk, flyktig och påverkade ovillkorligt andra genom sin öfverströmmande liflighet. Hon var sjelf så uppfylld af hopp, att alla, som kommo i beröring med henne, fingo en ljusare åsigt af lifvet. Till och med den dystraste och mest melankoliske blef muntrare då han såg hennes glada liflighet och i öfrigt intagande egenskaper, hvaraf hon sjelf ej hade den ringaste vetenskap. Under de tre år hon tillbragte i pensionen, hade hon ej lärt hvilka gåfvor hon af naturen fått, att intaga andra. Hon visste att man höll utaf henne, ty detta märkte hon på den vänlighet, hon öfverallt mötte; men hon hade aldrig upptäckt att hon i sig sjelf hade en så trollsk tilldragande makt, att hon genast vann allas hjertan. Ingen hade någonsin sagt henne att hon var vacker. Hon hade vanligen haft klädningar af groft tyg och hennes brokiga ljusbruna hår hade just ej varit flätadt eller ) Forts. fr. N:o 179.