Göteborgsposten – 8 augusti 1863, sida 2

roddes det — eller ätit sig mätt. Metredskapen måte alltså uppdragas tom — och alla vidare försök i len vägen öfvergifvas. Förtviflad och öfversiggifven kte nu mannen min hjelp. Jag gjorde mitt bästa tt få honom att komma ifrån den iräkade villfarelen; men såsom det var att ita, hjelpte ingenting. Mannen var och förblef otillgänglig för alla skäl och tod fast vid sin sorgliga öfvertygelse. Jag hörde selan att han vändt sig åt olika håll, såväl till läkare om icke läkare, men att han slutligen varit nödsacad begifva sig hem igen, allestädes lemnad ohulpen. öfter hemkomsten lär han hafva slagit sig på att upa kopiöst; — och skall denna metod hafva visat ig vara af god verkan, enär mannen efter en längre ids fortsättande dermed ändtligen lär ha blifvit qvitt in inbillning och på samma gång den hemska gäst, om objuden inqvarterat sig i hans mage. Taskspelarekonstens triumser. I ett bref rån Vichy till tidningen Messager de VANiert beättas följande: I tisdags befann sig den unge eskamotören Cazeneuve i kejsar Napoleons schweizerhus. En liten utvald krets omgaf kejsaren. Vill ni, sade hr Cazeneuve vid representationens början till öfverste Lepic, vara af den godheten och sjelf utsök: kortlek, som ni önskar jag skall begagns — Öfrerste Lepic tar på måfå en kortlek, rifver isär omslaget och ämnar räcka den till hr Cazeneuve, då denne säser: Vill ni vara god och sjelf öfverbevisa er om itt dessa kort ej äro på i kildt preparerade. Öfversten börjar räkna: ett, två, tre, fyra 0. 8. vs vid det 32:dra kortet säger han: här tyckes vara en fulltalig lek, och fortfar att räkna till 52; här stannar han på nytt och fortsätter: 52, 53, 54, 55 o. . v., ända till 300. Korten fortfara att föröka sig på bordet till alla de arandes ofantliga förvåning, ;h ingen kan begripa hvarifrån denna ovanliga lan kommer. — llat nu mig att räkna, säger den rdige trollkarlen, jag törstår verkligen ej huru en kortsabrikör kan finna räkning vid att lemna så mycket på köpet, Låt mig sel — — — — Och nu srupperar han hela kortberget mellan sina fingrar, ivilka knappt a till att omfatta hela denna hög; han slår på korten, breder ut dem, packar dem tillmmans igen, och låter dem småningom så att säga ordentligt smälta ihop och försvinna i sina händer. Nu vill jag rakna?, säger han derpå, och i det han ägger kort för kort på bordet stannar han vid talet 17 och visar, genom att öppna iderna, att han icke har flera. — Kors bevars, här ju nu ej tillräckigt till ett spel, nyss fanns här ju öfver 300 kort och lite till, och nu —, men, ah se der sticker ju jjerter dame fram hufvudet under hr Moequarts ena frackskört! — Hr Mocquart tar förundrad ett steg tillbaka och framtar en hop kort under sin frack. sÄnnu fattas dock ett, ger hr Cazeneuve, och vänlande sig till keisaren gar han: Hvar önskar ni, ire, att det skall vara ?? — eI ett af de der ljusen vid hvilka ni visa edra trollerier. — ÅI hvilket af dem, Sire?4 — I det der. — Ljuset brytes af, och lerur framhoppar Hjerterkung, såsom det synes, allleles af sig sjelf, och ställer sig midtframför kejsaren. — Detta var blott ett af de många konststycken som hr Cazeneuve visade i ett sällskap, deri man väl ej kan antaga att någon legat i maskopi med eskamotören. Hvad som mest fästade kejsar Napoleons uppmärksamhet, var en mängd intressanta experimenter på magnetismens och elairvoyancens omräde, samt nagra mnemotekniska öfningar, i hvilka hr Cazeneuve lade i dagen en ovanlig färdighet. Annons ur Eskilstuna Allehanda: En främmande Tjur Ljusröd, och hvit pannan; den som tror sig vara egare till densamma, finnes vid He llberga i Stenqvista socken att afhemta. På en advokats grafsten, hade någon ritat: Döden följde icke hans exempel, utan gjorde proessen kort